Panikångest, eller paniksyndrom som det också kallas, är en åkomma som 2 - 5 procent av befolkningen lider av. Den första panikattacken brukar komma "som en blixt från klar himmel". Attacken är så skrämmande att man tror att man ska förlora medvetandet, bli galen eller helt enkelt dö. Panikångest är en ångestsjukdom där man drabbas av panikattacker i olika situationer. En panikattack kan se ut på många sätt men kan beskrivas som en akut känsla av fruktansvärd skräck. Den som får en panikattack kan känna sig yr, kallsvettig, svimfärdig, få hjärtklappning, känna att det är svårt att andas, se suddigt, skaka etc. Panikattacker varar ganska kort tid, från några sekunder upp till ca 20 minuter. Men när attacken väl klingar av tar det ett tag för kroppen att bli helt lugn.

Alla dessa symtom är i sig mycket skrämmande och när panikattacken väl gått över kan rädslan för en ny attack sitta kvar. Rädslan för att drabbas av nya attacker kan leda till att man inte vågar utsätta sig för vissa situationer, situationer där man tror att man kan få en ny attack eller där man tror att det skulle vara extra hemskt om man fick en attack, kanske för att folk skulle titta på en eller för att man inte kan ta sig ifrån platsen. Det man då lider av brukar benämnas panikångest, man upplever ångest för att få panik helt enkelt. Panikångest är på sikt ganska vanligt idag.

Orsakerna till att man får panikångest är många. För vissa uppträder den första panikattacken i samband med att livet på olika sätt är stressigt eller jobbigt. Lider man av panikångest finns hjälp att få, vilken hjälp som passar bäst beror delvis på orsaken till att panikångesten uppträtt. Man kan välja att gå i Kognitiv Beteende Terapi eller i psykodynamiskt orienterad samtalsterapi. Man kan börja med att vända sig till PBU/BUP där man bor för att diskutera alternativen.


Vad är ångest?

Den som inte haft ångest kan tänka sig följande:
Du står en vinterdag vid busshållplatsen. I blixthalkan slirar bussen plötsligt till och kommer farande rätt emot dig. I sista sekunden lyckas chauffören få stopp på bussen. Men innan dess hinner du uppleva en intensiv rädsla, följd av hjärtklappning, andnöd, svettning etc. Olustkänslan kan sitta i en lång stund efteråt. Så upplever friska människor en ångestfylld situation. Reaktionen är begriplig, och går snart över.
Den som lider av ångestsjukdom kan ha sådana upplevelser, ofta utan någon yttre orsak. Att ha det så är hämmande, skrämmande och nedbrytande. Den som har upplevt en panikattack vet att det inte går att förväxla med normal oro.

Ångestsjukdomarna tillhör de vanligaste sjukdomarna i befolkningen. Risken för att någon gång i livet drabbas av en ångestsjukdom beräknas vara över 30 procent för kvinnor och 20 procent för män. Sjukdomarna kan bli kroniska och medför ökad risk för kroppsliga och psykiska komplikationer och man har därför oerhört mycket att vinna på behandling. Att lära sig att man inte är ensam om besvären och få information är ofta till stor hjälp.

Det finns olika ångestsjukdomar och de kan delas upp i generaliserad ångest, paniksyndrom, tvångssyndrom, social fobi och posttraumatiskt stressyndrom. Ångest är också vanligt vid andra sjukdomar såsom depression.

Man brukar skilja mellan generell social fobi och specifik social fobi.

Den generella sociala fobin innebär att man känner sig ångestfylld så snart man vistas bland människor. Man kan inte släppa koncentrationen på sig själv utan känner sig stå i centrum och förväntar sig att bli noggrant iakttagen och uppfattad som fel eller konstig.
Känslan av att vara iakttagen ackompanjeras inte sällan av en helt orealistisk bild av vem man är.

Att ha en specifik social fobi innebär däremot att man känner ångest just i situationer då man ska prestera något medan andra tittar på. Denna är lindrigare, mer begränsad form av social fobi. Ofta har man då problem i en eller flera avgränsade situationer t. ex att äta, skriva, eller hålla föredrag inför andra.
Man kan ha en specifik social fobi utan att lida av den mer generella diagnosen.
Det vanligaste är att man lider av båda formerna samtidigt.

För utomstående kan det vara svårt att förstå varför kollegan, vännen eller partnern ska behöva känna så här. Oftast är det så att personer med social fobi är mycket älskade och omtyckta och uppfattas som behagliga att umgås med.
En persons egen uppfattning om att vara fel eller konstig stämmer alltså ofta inte med omgivningens uppfattning.

Varför kan en person med social fobi inte se sig själv med omgivningens positiva eller älskande ögon?
Varför kan han/hon inte slappna av och börja tro på sig själv?
- Alla med social fobi vet att det inte är så enkelt.

De känslor som dominerar hos en person med social fobi är rädsla/ångest, depression, ilska, skam och dålig självkänsla.

Det är ganska uppenbart att de flesta personer med en stark social rädsla begränsar sig själva och sitt liv. Man avstår från och avbryter mycket: arbeten man drömt om, utbildningar, människor, resor etc.
Många måste stå ut med en ovanligt hård granskning och bedömning. Många patienter med social fobi talar om ensamhet, nedstämdhet, utanförskap och självförakt.
Det kan kännas som att man är utestängd från en gemenskap som alla andra har. Ändå vet individen att det är han själv som stängt sig ute på grund av sin rädsla.
Man kan också känna sorg över ett förspillt liv; att man inte har levt fullt ut, kanske har missat många upplevelser och människor och att livet därför blivit onödigt trist och tråkigt.