Jag ser dig springa bort på fältet och det är svårt att förstå att du en gång var min och blev våra öden som livet och döden då skall jag gå så att du kan stanna kvar, och leva igen. Det känns uselt att det skulle bli såhär, men nu är det tid för ärlighet, tid för honom att visa att han vet vad kärlek är. Lätt mot min kropp med din mun mot min hals så bar jag dig hela vägen hem jag var trött, men du sov och din hud var ännu varm efter lekar du aldrig lekt förut. Inget var kvar och jag kände mig klar beredd att få ge mig av till slut bara bort från den dröm som jag hade för mig själv och jag trodde jag delade med dig.

Om jag har fel nu, så går du ifrån mig om jag har rätt skall jag slåss för en lögn som var din förneka mig aldrig med tystnad och rädsla.....