Inget var kvar och jag kände mig klar beredd att få ge mig av till slut. Bara bort från den dröm som jag hade för mig själv, och jag trodde jag delade med dig. Jag ser dig springa emot mig på fältet, och det är svårt att förstå att du en gång var min.
Och blev våra öden som livet och döden, då skall jag gå så att du kan stanna kvar, och leva igen. Lätt mot min kropp med din mun mot min hals. Jag bär dig hela vägen hem, jag var trött, men du sov och din hud var ännu varm efter lekar du aldrig lekt förut .
Orkar jag vänta när himlen begär mig, skall jag bli kvar där i kylan när allt kan bli mitt?!
Så ta det du saknar, min kropp eller vilja jag kan ge bort hela livet för en dag, om himlen blir min. Visst kan jag blekna i skuggan av ett liv, jag blev bara bländad av det jag såg.
Bilden är fastbränd, min längtan var så stark, och var det ett lån är jag fattig nu. Fördes du bort för ett löfte du gav, så blek när du såg mig komma fram. Han förstod vad han såg när jag vred mig ur hans grepp, och jag visste att sanningen var nu.
Om jag har fel nu, så går du ifrån mig om jag har rätt, skall jag slåss för en lögn som var din. Förneka mig aldrig med tystnad och rädsla, vad har vi kvar om vi gömmer det vi vet, då finns ingenting.