Folkmord

Hur kan man som levande varelse överhuvudtaget försvara den fria aborten? För att förstå abortförespråkarnas argument har jag läst igenom en hel hög artiklar som skrivits om just aborter i våra dagstidningar under det senaste året. Antalet inlägg var litet så detta gick relativt fort. Man förstår snabbt att abortfrågan står väldigt långt ner på dagordningen i Sverige. Jag tycker personligen att anse att abort inte är mord, är exakt samma sak som att anse att en skottlossning som leder till dödsfall inte är mord.

Många gånger under min kamp mot aborter har jag fått höra: ?Har inte kvinnan rätt till sin kropp och därmed rätt till att abortera?? Jo visst alla har rätt till sin egen kropp, men den rättigheten är inte hur vidsträckt som helst. Ingen har rätt att göra vad som helst med sin egen kropp. Jag har inte rätt att svinga min näve hur som helst (t.ex. där din haka befinner sig). Rätten till sin egen kropp begränsas alltså av andras rättigheter till sina kroppar.

Jag får också ofta höra: ?Men tänk om man blir våldtagen då?? För det första vill jag säga att detta är mycket ovanligt och det är inte särskilt många som ställs inför detta dilemma. Även om barnet blev till mot kvinnans vilja så är det fortfarande ett liv. Visst det blir säkert inte så kul i framtiden när barnet frågar efter sin far, men det finns människor ibland oss som blev till genom våldtäckt. Har de ett mindre värde?

Jag är sådan som person att jag står för vad jag tycker och tänker om saker och ting. Jag är alltid glad över att diskutera med människor med andra åsikter. Som hjälp brukar jag visa bilder på aborterade foster upp till vecka 12. Att se dessa bilder är hemskt, och mycket rörande. Många människor tycker att man ska visa bilder från hur judarna hade det i koncentrationslägrena. Jag känner likadant inför det massdödande av ofödda som sker i vår kultur. Bilder av döda människor får, och bör, visas om syftet är att stärka deras människovärde och försöka förhindra fortsatt dödande. Bildens makt är stor. Historien vittnar om hur orättvisor som slaveri, barnarbete, rasism, djurplågeri har bekämpats med bilden som vapen. Utan målande beskrivningar av orättvisan blir det sällan någon förändring. Trots det finns det en orättvisa vi ogärna visar i bild. Jag tänker på abort. Ingen kan oberörd se ett blodigt, lemlästat foster. Förespråkarna för fri abort brukar kalla sådana bilder för ?skrämselpropaganda? och att visa dem kallas ?osmakligt? och ?sjukt?, och de som visar dem är ?intoleranta? och ?kvinnofientliga?. Vi som räknar oss som abortmotståndare har låtit oss tämjas av den typen av personangrepp. Ett liv har alltid samma värde, ett foster har samma rättigheter som alla andra levande människovarelser. Nu ber jag dig, just dig som läser: Tänk igenom det du just läst. Vilken sida står du på?

Av: Jannike Persson

16 april -07