I två års tid var du hela min värld, det klart att det känns att det är som det är just nu,
tro inte annat.
Å det klart att det känns att jag aldrig kommer att kunna ge mitt barn världens vackraste gåva, att mamma å pappa lever ihop och älskar varandra.
tro inte annat.
Å du vet att du är välkommen hit så länge du inte är otrevlig, å kommer för att bråka.
Tro inte annat.
Å klart att det känns att du återigen ljög för mej. men för vems skull?
Jag kunde inte tro på något annat än det du sa.
men klart,, vet ju att det alltid är jag själv som får lida för min naivitet och vilja att tro på dej..
Du vet att jag med nöje hade upplevt detta tillsammans med dej. att jag gärna skulle ha en ordnad relation med dej om läget vart annorlunda, du har under tiden nu sagt att han är viktigast, å alltid kommer att vara det. Aa tjena, jag har ju t.o.m bjudit hit dej för att du ska få träffa honom, sagt att jag är utanför ditt hus, berättat att jag ska ner till byn för att du ska kunna följa med. Nu är det du som får anstränga dej, jag tänker inte lägga mer energi på att bli besviken och såra mig själv genom att tro att det en dag ska ordna upp sig på önskesättet. För det blir aldrig så.
Men under två års tid, var du hela min värld. Viktigare än att andas luft.
Tro aldrig annat.....