Först vill jag vända mig de tjerer(som jag vet finns där ute) och som nyss fått beskedet att dom är gravida, och har jätte arga föräldrar där hemma. Det är inte alltid så. Det är inte det som  går till mötes i er framtid. När jag fick reda på att jag var gravid fick jag utså ord som "Jag ska tvinga i dej tabletterna, vi gör det när du sover"  och "Du är den mest egoistiska människa på den här jorden".
Men idag? Mina föräldrar glädjs av min graviditet, å att snart få bli mormor å morfar för första gången. En förälder  kommer aldig att "hata" en för evigt. Hur hopplöst det än kan kännas.
jag kan inte säga att jag glömt av det som hände då i början av februari och allt bara var kaos. Men jag är glad att det hände. jag vet att jag inte är egoistisk som behöll mitt barn. Hur skulle jag kunna vara det? även "men tänk på pappan, vet du vilken situation du försätter honom i" var bara vardagsmat. Han vet väl vad han gjorde när han stoppade in den? Och med tanke på att vi då känt varandra i två år så visste han lika väl som jag att jag aldrig skulle kunna göra en abort, för mej räknas även dagen efterpiller som abort. Och ja jag ska erkänna att jag hade såna hemma. Men efter att av ångest spytt två gånger för att jag verkligen inte ville ta pillrena, å jag önskar att jag kunde förklara hur fel det kändes, jag kunde inte "rensa bort" det som jag redan då egentligen visste fanns därinne.
För det ska jag säga er, en graviditet är verkligen inte bara fysiskt. Utan psykiskt. jag var helt säker på redan långt innan jag plussade att jag var gravid, och kunde inte för mitt liv förstå varför testen inte visade något. (jag visste inte då att det var tvunget att ha gått 4 veckor från sista mensen) Efter att jag hade plussat fick jag en akut tid hos KK-kliniken på borås-lasarett. Å när hon gjort ultraljud, och kommit fram till att det inte hade gått 5 veckor ens eftersom de itne såg nått på ul-ljudet så sa hon: "Nu kan du ju gå ut till receptionen å beställa tid för abort"
Är det så det ska vara? att sjukvården menar på att den enda utvägen är abort . Jag kan inte med ord säga hur besviken jag blev av hennes uttalande. och vilka är dom att bedöma att du å du ska göra abort, men du behöver inte beställa tid för det. Förälder är ingen ålder, det är något man är

Under den här tiden när jag fick reda på att jag var gravid och fram tills nu har inte varit den lättaste perioden i mitt liv. verkligen inte! och tro inte att jag många gånger har tänkt på pappa Robert som än idag egetnligen inte vill det här, men jag tänkte och jag trodde av hela mitt hjärta att något vi påbörjat tillsammans även skulle avslutas tillsammans. Och att vi klarar av och reder ut stormarna tillsammans. Jag kunde inte för min själ ens tänka mig att det kanske inte blir så, så länge som vi känt varandra å älskar varandra. Alla löften om att vi alltid skulle vara bästa vänner...
Att det har kunnat bli så fel nu, det käns overkligt. Jag vill inte förstå det!
Visst vissa dagar är det bra! det är det! Men i det stora hela så fungerar vi inte så bra tillsammans som jag tror är nödvändigt. Det får mig att falla ner på knä, gör det omöjligt för mig att se en ljusmorgondag. Jag måster erkänna att allt jag gör, förväntar jag mig få dela med honom. Jag älskar dej robert. det har jag alltid gjort. Och jag måster också erkänna att jag fortfarande hoppas på en framtid för oss.