jag är så trött på allt skitsnack, stor i orden är du, men har tydligen svårt att få nått gjort. vad är det det här handlar om? du tror visst att jag accepterar att bli behandlad hur som helst, jag orkar inte med det här mer. då får stå där ensam, utan mej å utan det liv som finns därinne. vi tre kommer aldrig att fungera som en familj. det vet du lika väl som jag. fan att jag är så jävla naiv å fortfarande tror att du ska förändras. skulle vilja hugga av min tunga för allt jag sagt till dej, men vet du?! efter allt så bryr jag mej fortfarade. och vet du varför? för att jag trodde att detta var vårat öde, inte mitt. jag kan inte tänka mej att stå här ensam, med din avkomma utan dej vid min sida. allt går åt helvete för det här vill jag inte genomgå ensam.

är det såhär det är tänkt? att saker å ting inte är som dem ser ut det är helt sant. att du säger saker som inte är sanna är helt sant det med. jag är så trött på dethär. när du gång på gång sviker mej genom ord sårar du mer än vad du förstår. å det förtroendet kan du inte bygga upp igen. förlåt för att jag inte orkar ge dej den chansen, det finns ingen återvändo nu.

folk snackar men jag kan ändå inte ta det till mej. tanken på dej med henne får mej att må illa, även fast det inte är vi två längre. tanken på att du kastar bort det här sålätt. å tar det med en klackspark får mej att vilja spy. men nej det är inte vi längre, å det kommer det inte bli. MEN det smärtar att det var så lätt för dej. jag är låst resten av mitt liv, mend u springer fortfarade omkring på lekplatsen å tror att detta är en lek. å skiter i det som du inte tror dej förstå. Men vet du?! jag vet att du kan, om du vill. men om du inte vill vara en förebild å ta ditt ansvar så är det upp till dej. nu har iaf jag något som är så mycket mer värt än vad du är...
vårat barn