känner ingenting just nu, enbart tomhet och den där odrägliga känslan av oduglighet för att ajg aldrig kunnat rädda dej. men ajg har fattat det du vill inte bli räddad. då hade du hoppat på det tåget för längesen .
jag ska inte säga att jag ger upp. för det gör jag inte, alla vet det. ingen ide att jag ljuger för alla å för mej själv.
men jag lägger det på hyllan, tills han kommer tillbaka, verkar det bättre?
att denna gången blir de han som får sopa ansiktet i gruset för att få till vardagen å få till umgänge.

"Jag tänkte att det svinet kan bli renad i leran"