efter samtalet på familjerätten känner ajg mig lite lugnare, eftersom jag har rätten helt på min sida å kan ställa mer krav än jag trott och har inte så mytcket skyldigheter utan mer rättighter i nuläget. de två enda som är min skyldighet som ensam vådrnadshavare är att se tiill att oliver och robert träffas, och att oliver har det tryggt å bra, min första reaktion var: om dessa krockar då?
de fick jag snabbt svar på att det finns familjestödjare som går in å kan vara med som kontaktpersoner så att jag slipper lämna oliver ensam med någoin jag inte litar på. känns tryggt att veta det, å jag tror att det är det bästa just nu, jag orkar inte kriga mer. orkar inte ens tjafsa, varken orkar eller vill. har fått nog av det.
en dag, någon dag, en enda skulle aj vilja leva utan tjafs, en enda.
familjerätten skulle iaf kontakta robert åha möte med honom p åtisdag nästa vecka, å dagen efter med oss båda,  det känns bra. å jag hoppas verkligen att han går på detta mötet denna gången, det måste ju bli bra liksom, ingen av oss vill väl ha det som det är nu, antar jag?

familjerätten sa även att jag bestämmer umgänget under tiden , fram till att vi haft mötet å de höll med om att det inte var läpmlipt att lämna de ensamma, så jag ska fundera några dagar över hur jag vill ha detta, så får det visa sig senare.. det är rätt skönt efter ett sånnt här samtal, de e lite som psykologer typ, pratar av sig om allt å så känns det lite bättre, å inte bara för att man fått det ur sig utan även för att det är på G att bli bättre. Gööött!

nu är jag trött på krig å tjafs, vill inte försvara mej mer, å vill inte vara både mamma å pappa å ta ansvar över att de träffas å ta ansvar över honom.(menar inte oliver nu) trött....vill inte känna skam och vill inte känna skuld.
det är väl egentligen det värsta. skammen och skuldkänslorna