idag fick jag frågan: Hur mycket älskar du ditt liv?

jag funderade en stund, smakade på orden, hur mycket älskar du ditt liv? Hmm, hur mycket älskar JAG mitt liv?!
Efter en stund svarade jag; Se här, se på mina ärr, se på mina armar, se på mina ben. Så mycket älskar jag mitt liv!
svaret jag fick: öööh vaaah?!
Jag; Ja, såhär mycket älskar jag mitt liv, hade jag inte sett ut såhär idag, levt på erfarenheten jag gör, så hade jag antagligen gett upp för längesen, men jag lever på erfarenheten om en bättre vardag, lever på erfarenheten att livet är värt att leva. Lever, för att jag vaknat å sett, jag älskar mitt liv så mycket att jag tog till självskadebeteende för att överleva. Det låter kanske jätte konstigt, men det konstigaste är att det är sant, om jag tog till vapen för att överleva, då måste jag väl älska mitt liv?
Vet inte om svaret var bra, men det var mitt svar, och jag hade svarat samma sak om jag fått frågan igen. Jag har aldrig varit destruktiv för att dö, bara för att överleva. det är den viktigaste erfarenheten i mitt liv!