vissa dagar är bättre än andra, vissa dagar är inte alls bra. vissa dagar är fullda av ångest och skräck över mina misslyckanden, skräck,ångest över att misslyckas.
jag är sådan, försöker alltid de allt positivt, ibland är det svårt. att skriva blir ofta mitt sätt att lugna mina sinnen.
att bli sviken av de som står en närmast, av de man älskar, hur kan det bryta ner en så som det gör?
jag hatar det faktum att det påverkar mitt humör. hur den faktan påverkar min vardag. då har jag ingen makt, ingen makt över sinnena, bara känslan av oduglighet.
Bland de värsta känslorna i världen, oduglighet....

hatar det faktum om vad som är förstört för mig, hur mycket det som varit påverkat mig, påverkar min vardag, påverkar mitt jag.

vissa dagar är det bara så, att verkligheten kommer ifatt en, verkligheten kommer ifatt mej nu, kommer ifatt mej just nu, vissa dagar vill man inte ens gå ur sängen, sviken, sviken, sviken. kan du höra hur orden ekar ?!
Hur ska jag kunna förlåta det som hänt, hur ska jag ens kunna förlåta mej själv?