Denna dagen började med att jag behövde prata av mej å få lite goda råd, goda vänner blev svaret på det. (goda vänner är svaret på allt?) å det fick jag göra en timme eller något vilket fick mej att bli människa igen, Natten har ju inte vart så god, men ändå är jag inte så trött, (hur kommer det sig?) vaknade halv fem å snackade med morsan lite innan hon stack till jobbet, som sagt en timmes snack om hur livet ska lösa sig följde.

fick många bra råd, alla är väl bra? Förutom dom dåliga.

Efter det satt jag på yttertrappan en stund å pratade i telefon med lite olika männiksor. (tack, tack, tack för all stöttning och all omtanke!)

Farmor kom å ville bjuda på fika, vilket självklart var okej! (gratis är alltid gott)
Många samtal hit å dit, alla är väl bra? förutom de dåliga.....
Ja, ilska å besvikelse med, hör till vardagen, så varför skulle denna vara annorlunda? (no, that fact doesnt matter)
Vissa lär sig aldrig, (ja jag syftar oturligt nog på mej själv)
Efter ett antal turer av denna sort var iallafall kvällen bestämd, ida dök upp kl halv tre, med sitt leende(som alltid)

Tjejsnack med morsan, låter som värsta fjortisfamijen, men ja, sån är min! Vi kom iaf fram till att en dag bör min mamma å pappa bjuda hem Fam.Ekman eftersom dessa fäder (heter det så i flertal?) skulle passa jäkligt bra ihop.
Robert dök upp efter överenskommelse (ja 10 minuter efter, men so what?) hämtade oliver å min "day off" startade. Äntligen, sen... (nog om det, kan varken prata gott eller motsatsen just nu) jag å Ida å systeryster drog till simhallen efter Tacosen.. (även nu ett samtal hit eller dit, men so?) Där hamnade vi nu då, på volleybollanatta,
"Hejhejhej"
"Fan vad smal du blivit"
"Tack"
":O"
(jaja,)

stötte ihop med farbror Kevin, å pratade lite med honom, alltid trevligt med lite släktisar(olivers) som vill uppdatera! (På tal om det, undra om farfarn dyker upp imorgon)
Vi umgicks, vi hade skoj! (jaa, även en mamma får väl unna sig det ibland, vad betyder era blickar?)

Avund? (skulle inte tro det)
Medkänsla? (för vad? mina "brott"?)

"Vi hörs väl imorgon"
"ja visst, om du hör av dej" (Ja, det var något jag menade)

Sen kom tröttheten, inte smygande, som en bomb.. Oj, jag måste nog hem nu, kolla så min lillkille lever och ser ut som han brukar. (Det var lite ironi i det) Och sen HEM. Undan med håret, bort med klabbet i ansiktet (för vems skull? Ja min! and thats for sure, min ingen annans)
Nu, hoppades på att någon ville roa mig på msn, men så blev inte fallet. (så jag tråkar en stund till)

Detta blev ett långt inlägg, men när jag väl har tiden, så blir det så .