Var det inte igår du kom lilla vännen? Det känns så, samtidigt som det känns som att du varit hos mig hela livet. Jag fattar inte vart tiden rinner iväg. Det är så mycket som hänt på dessa snart 4 månader. Första måltiden... Oliver? vart tar tiden vägen? vad händer med oss? Jag kan inte förstå, hur kan allt bli som det blivit? Det som gör mest ont är att du alltid blir lidande, i slutändan är det du, hur man än vrider å vänder på det. Mamma älskar dej Oliver, mamma går genom eld och vatten för dej. Älskling, en dag ska du växa upp, du ska bli en man, gör det med respekt, väx upp mer ära. Allt som jag gör, gör jag för dej. Utan dig i min närhet finns ingenting, bertyder ingenting. Om man med ord kunde beskriva vad sitt barn betyder. Jag lovar dej oliver, hur framtiden än ser ut, så kommer det en dag, då vi inte längre behöver vara rädda. Mamma älskar dej!