Det är tydligt att du prövar mig, å även djävlar måste öva sig.. Fast jag trodde att jag sett en del så verkar det som att jag hade fel. Du lämnar mig på klippans hala brant, är du förvånad att jag inte slant?
Du ska veta, det är mer än tur att jag lever, inte bara hur.. Det vi har halkat in i är ett märkligt tidsfördriv. Jag hoppades du kunde visa mig hur livet går till. Vi irrar mellan födsel och död, vad är det vi vill?
Bereda oss för en evighet vi inte förstår? Förblekna i en verklighet som inte består?

Och blir du rädd så blunda hårt, jag bär dig om du vill. För ditt är ditt, men vårt är vårt. Fatta att vår tid den står inte still. Jag ser du tvekar när du ser mig, men denna kroppen är bara min sköld.. Ja, Jag har ärr, varje ärr är kärlek till mitt liv! Å jag har inte lust att dö för en längtan som gör ont,
men det är för sent att stanna när jag hunnit ända hit.

Du tror väl inte att jag är farlig? Se på mig igen, jag skänker dig det liv som brinner än.

Så du följer ändå den väg du valt och lämnar inga spår. För blodet där vi gått är inte ditt. Jag har inte fått en chans, du är rädd för det du inte vet....
Och ja, det är för sent att leva om det liv vi levt.
Så nu måste jag bevisa mig, göra konster så du prisar mig?
Men du vill inte se mitt bästa trick, att jag aldrig märker när du gick
Du tror att ensamhet kan dölja vad du känner, om du gömmer dig så får du ingenting. Det finns nätter då jag fryser i ensamhet, inget jag förnekar. Hur fan kan sekunder bli en evighet?
Och släng då det som döljer dig, och låt mig komma in. Din mun är röd, så öppna den..
-men fråga ingenting

Himlen ropar på oss inatt. Vad vill du med ditt liv? Stjäl du mitt, du får göra som du vill!! Letar vi än? som bara narrar skulle göra....

Jag önskar jag hittar hem, jag måste få ro. Och allt som ska hända mig sen får vila i min tro. Om jag blir rädd när jag måste dit, vem följer mig då? Det blev bestämt när jag kom hit, jag måste ju gå. Jag flyttar gränsen så långt det går i fåfängt begär, Och vinner några fattiga år, men snart är jag där.Hur ska jag kunna beskriva dig
Som mitt hjärta slår för dig.. När den luft du andas ut är den jag andas in, du behöver bara ta min hand, så är jag din..

Jag vill veta nu vart vägen bär, ta mig dit tillsammans med dig, jag vill ge dig det du saknar när du vaknar här med mig. Det finns mycket kvar som väntar oss nu när ljuset letar sig in. vi kan fylla våra sinnen nu är stunden bara din och min..
Jag kan aldrig fly mig själv jag måste leva här
du förtjänar allt av mig om du aldrig vänder om
Men om du alltid vänder om när nånting är svårt, om du alltid flyr din väg, när ska du då förstå?