det tog ett halvår + hela graviditeten för mig att inse att det inte fanns något hopp för mej å robert. tanken på en framtid som inte skulle vara med honom kändes helt otänkbart, de klart att jag skulle vara tillsammans med robert, framförallt att oliver skulle vara det. vi skulle ju vara en familj, jag trodde verkligen det. det blev inte så, det blir antagligen aldrig så. under hela perioden mådde jag verkligen skit dåligt! då menar jag skit till hundra procent.

jag vet inte hur många tusen turar som runnit pga honom, men i dåläget, istället för att fatta att det var hans fel, så lade jag skulden på oliver, att det bara var jobbigt att han fanns, för annars hade det inte vart så, idag vet jag att allt var värt det. hur jävla jobbigt det än var, så var det värt det. alla tårar, oliver är värd dom, oliver är värd alla tårar i hela världen.
så hade jag inte kunnat säga och mena det för ett halvår sen, inte ens för ett par-tre månader sen.
det var det viktigaste i världen för mig, att lappa ihop det med honom, olivers pappa. jag gjorde allt som stod i min makt, men blev ändå ständigt spottad på i slutändan.

ånej jag kan inte säga att jag ångrar någonting jag gjorde eller sa. för jag anser att jag gjorde allt och lite till. jag offrade allt för oss, men det dög inte, periodvis var det jag själv som slog mig gul å blå och perodvis var det han.
jag vill inte smutskasta, absolut inte.

men lägg inte ner hela din själv på något som har dessa odds. du går rätt in i väggen och slår dej själv blodig.
det är inte  värt det. ditt eget välmående är inte värt det. det vet jag ! på erfarenhet!
den enda som går söndrig därifrån är du, inget annat.

det kommer en dag då du känner att "Nej" inte mer, då du har fått noig. för man orkar inte hur mycket som helst. det gör man inte. man orkar mycket. mycket mer ä nvad man tror att man gör. det är helt säkert. men en dag tar kraften slut, vad ska du göra då?
börja om på noll...
det är inte lätt. det går, det är jag levande bevis på .
mitt motto var hela tiden : att jag kan göra mer, jag ska göra allt som står i min makt, annars kommer jagt aldrig att bli nöjd med mitt liv å min insats.
jag insåg inte att priset jag betalade var allt för högt. mitt eget välmående.
offra inte det. offra inte ditt eget välmående. för våra barns skull. de behöver oss mer än vad vi förstår, mer än vad vi behöver dom.

"Dessa fäder.." bara ord, men mycket innebörd. inget sårar som de. vetenskap om att man har en livslång relation med en person, klart att det hade varit mycket lättare om man kunde leva tillsammans, att man skulle slippa flängandet hit å dit på barne(t./n).  men det är inte alltid att det är det bästa. å det fungerar ändå..tråkigt, mycket!!! och det tar på krafterna, mycket!!
men det är det enda råd: "offra inte ditt eget välmående. för våra barns skull. de behöver oss mer än vad vi förstår, mer än vad vi behöver dom."