Pappans passivitet ger mamman ensam vårdnad Hovrätt: Pappan dök inte upp och hörde inte av sig när han skulle umgås med sin femårige son. Hovrätten anser att pappan inte engagerat sig tillräckligt i vårdnaden varför mamman får ensam vårdnad om pojken.
Föräldrarna separerade 2005, när pojken var tre år. De hade därefter gemensam vårdnad om honom. Samma år greps pappan misstänkt för narkotikabrott och avtjänade under drygt ett år ett fängelsestraff för brotten. Pojken bodde hos sin mamma och hade sporadisk kontakt med pappan. Under tiden som tingsrätten utrett målet har två interimistiska beslut meddelats avseende umgänget med pappan. På grund av att pappan inte medverkade till umgänge kom det till stånd endast i viss omfattning.

Mamman yrkade på ensam vårdnad om sonen. Hon tog hela ansvaret för pojken och när pappan skulle umgås med sonen ställde han ofta in eller dök inte upp vid besöken. Pappan erkände att han misskött umgänget, men uppgav att han drabbats av en rad händelser som var orsaken till den uteblivna kontakten, bland annat hade han drabbats av en livshotande sjukdom när han var i hemlandet Polen och han hade drabbats av en depression. Han hoppades att de skulle kunna komma överens om ett upptrappat umgänge mellan honom och sonen.

Tingsrätten ansåg att om en förälder förhåller sig helt passiv i förhållande till sin roll som vårdnadshavare - och när detta inte kan anses vara av övergående natur - skulle det kunna utgöra tillräckliga skäl för att tillerkänna den andra föräldern ensam vårdnad. Tingsrätten ansåg dock i det här målet att vad pappan uppgett om sin situation kunde antas innebära att han fortsättningsvis aktivt sökte delta i vårdnaden om pojken. Förutsatt att pappan omedelbart började agera på det sätt han uppgett ansåg rätten att parterna på sikt skulle kunna bygga upp ett fungerande samarbete i frågor som rör pojken, varför den gemensamma vårdnaden skulle bestå. Pappan hade rätt till umgänge med sonen den första lördagen i månaden och han skulle meddela mamman onsdagen före om umgänget skulle bli av.

Mamman överklagade och uppgav att samarbetet inte förbättrats efter tingsrättens dom. Efter tingsrättens dom i oktober förra året hade sonen och pappan bara träffats två gånger, någon eller några timmar vid varje tillfälle. Han hörde till exempel inte av sig vid jul eller till pojkens födelsedag. I december hörde han av sig samma lördag som han och sonen skulle träffas, då motsatte hon sig umgänget. Pappan ansåg att mamman utan sakligt skäl nekat honom umgänge på andra tidpunkter som han föreslagit än den första lördagen i månaden. Han var rädd för att mamman och pojken skulle flytta till hennes hemland Bosnien om hon fick ensam vårdnad.

Hovrätten anser att en förälder som endast har en liten eller sporadisk kontakt med ett barn under en längre tid inte får den kunskap om barnets förhållanden och behov som är en förutsättning för att på ett meningsfullt sätt kunna bidra till och delta i vårdnaden om barnet. Enligt domstolen är det därför mest förenligt med pojkens bästa om vårdnaden om honom tillkommer mamman ensam.

Mammans ombud var advokaten Eva Enetjärn, Nyköping. Pappans ombud var advokaten Ulf Norin, Nyköping.

Per Sandén

http://www.nj.se/njab/artiklar.nsf/($All)/826CF61D86AE5C78C12574190058FC0C?Open