jag är verkligen skit dålig på att uppdatera min blogg nu för tiden. vill och ebhöve egentligen hålla på med det. får se till att vara hemma mer kanske...
igår hade jag och oliver världens mysigaste dag. vi tittade på film och åt namnam(ahlgrens bilar) vi gjordetrolldeg å lekte med det en stund, ritade, sen bakade vi bullar. tyvärr blev inte bullarna bra, jag var smart och döda jästen. så de blev som knäckebröd å små... rätt kompakta..

idag är ingen bra dag för mej vet inte varför. kankse för att jag vaknade av bråk mellan min syster å bror eller så är de bara en blää dag idag. olvier sover nu så jag kanske ska försöka passa på att duscha det kan ju pigga upp en del.


---

förbannad blir jag. besviken varje gång. varför kan man inte bara i sanning inse att man alltid kommer bli besviken? att man alltid kommer att slå sig själv blodig så länge man inte inser det.
det sura är att det att besvikelsen kvarstår hela tiden. och du märker av att jag blir påverkad. att vi blir påverkade. det sura är att du då inser att jag fortfarande hoppas på en förbättring. det vill jag inte bli klandrad för , det är väl inget konstigt med det? att hoppas på en förbättring är väl egentligen det enda rätta? vem räddar då ifrån besvikelsen, vem sopar ihop resterna som du lämnar kvar. vem torkar tårarna som du ständigt får att rinna av ilska och besvikelse.
du kommer aldrig att förstå hur mkt smärta du hela tiden sänder genom att bara säga hej. genom att bara fråga hur det är med oss.
hur tror du att det är?
jag hatar det faktum att jag ofta fortfarande inte kan acceptera den sanning jag lever i. jag hatar det faktum att jag fortfarande blir besviken. jag hatar det faktum att jag fortfarnade ens tar åt mej, att jag ens låter saker röra mej i ryggen. jag hatar det faktum att jag alltid drar med andra i fallet . jag hatar det faktum att du får mej att inte få ihop vardagen genom att bara höra av dej.
men mest av allt hatar jag det faktum att min kropp bygger upp en bitterhet. den bittheten kommer ta kål på både mej och alla i min omgivning. och jag hatar det faktum att jag inte själv kan se en ände på det lidande som du orsakat.

ibland känner jag att jag skulle behöva någon som varje kväll säger: Det kommer att lösa sig, det kommer att bli bra