På något konstigt helt mirakulöst sätt så överlever man
Jag vet inte hur
Kan inte ens förstå delar av hur
Men det bara är så
-Man överlever-

Rädslan för att försvinna är större än allt annat
Överlevnads instinkten är på tok för stor
Och kärleken till människor runt omkring en är nog ännu större
Den är obeskrivligt stor, "störst av allt är kärleken"
Det är sant

Rädsla har en otroligt stor inverkan på vårt liv
Det har varit helt sjukt många kvällar nätter och dagar som jag funderat över hur man ska lära sig att leva igen
Hur man efter lång tid av terror ska hitta tillbaka till livet
Och hur man överhuvudtaget ska kunna lita på någon igen och någon gång igen vara trygg
Hur man ska komma över tanken på att faran väntar bakom hörnet
Faran finns överallt
Faran är som en stor svart skugga över hela ens liv
Och än större är rädslan
Både rädslan för faran, och för sitt liv

När rädslan för att förlora livet gnager i bröstet och sitter fast i halsgropen
När marddröm blivit verklighet och verklighet blivit vardag
Då vet man plötsligt vad livet är värt
När man inte ens längre märker att man är på helspänn och att man har ångest
När man inte ens märker att man är rädd
Då någonstans i dimman så vet man plötsligt -vad livet är värt

Samtidigt som det kan vara så meningslöst
-För det är väl livet? Meningslöst?
Så uttänkt, man föds, är barn, blir tonåring, vuxen skaffar barn och senare dör man, alla ska dö, är det inte meningslöst?
Mitt svar på den frågan är nej.
Livet är inte meningslöst.

Full av oändlig livskraft och helt sjukt mycket raseri kommer livet till en vändpunkt
And you will never know what is happening tomorrow

Varje gång jag ser min son i ögonen, varje gång han ler kommer mitt liv till en vändpunkt
Jag kan ofta tänka och tro att jag inte är värd honom, att jag inte kan ge honom det han förtjänar
Att han borde ha blivit tilldelad en bättre plats i en galen värld
Det finns otaligt många nätter som varit sömnlösa av just den tanken
Jag kan inte förändra situationen eller vardagen vi lever i
Jag kan bara göra det bästa jag kan av situationen
Jag har fått lära mig och för mig är det viktigt att andra inser
Att kärleken för att vara sann måste göra ont
Den måste göra grymt ont
Den måste bränna en, sparka och slå, spotta på och förstöra

Man måste bearbeta, och det måste man till tusen, baerbeta allt hat, all ilska, all räsla, all ångest och alla tankar
Och man får lära sig att aldrig aldrig ge upp.
"Hoppet är det sista som lämnar människan"
Inget annat jag vet är så sant som det, Veritas, det är sanning

Att lära sig bearbeta och prata om jobbiga stunder, om jobbiga perioder är inte lätt
Men det är det enda som faktiskt fungerar
Börja prata, börja lyssna och börja fundera i andra banor
Och man får aldrig glömma
Ditt liv är ditt, det är du som ska leva ditt liv, hur du väljer att leva det är ditt val
Ingen ska få tala om för dig hur du ska leva, ingen ska någonsin ha så mycket makt över dig
Glöm aldrig vem du är och vad du tror på, vad du lever för och bryr dig om

Läsarfråga: Vad får dig att känna dig levande?