Känner du glädje när du slår upp dagstidningen om läser om misshandelsfall, rån och våldtäkter? Blir du inte förbannad när du får höra att din egen dotter nyligen kallas för ?hora? och ?svennefitta? i skolan eller att din son rånats av ett mångetniskt gäng på sina fickpengar och sin mobiltelefon han fick i julklapp? Känner du inte vrede när du i TV kan bevittna hur våra gamla inte får den vård de skulle behöva på sina ålderdomshem? Slår du inte näven i bordet när du läser om hur de folkvalda politikerna runt om i landet sviker folkets förtroende genom att fiffla och snylta till sig pengar och olika skatteavdrag? Känner du inspiration när du får veta att en del av dina skattemedel har gått till u-hjälp i någon kommunistdiktatur, där människorna i toppen roffar åt sig de största hjälpbidragen? Trivs du med att vara den enda människogruppen i samhället som inte klassas som någon folkgrupp, fast både du och din familj är svenskar? Gillar du att proffstyckareliten klassar all kritik mot invandringspolitiken som rasistisk? Blir du glad när Mona Sahlin talar om ? positiv diskriminering??
Alla vi svenskar måste skärpa till oss, det är dags att göra båra röster hörda och få ett land så som vi vill ha det. Sverige tillhör det svenska folket. Vi har suttit alldeles för länge och itne sagt någon ting. Vilket som är typiskt svenkst, men det måste det bli ändring på. ta er i kragen svenksa folket, gör er röst hörd. och stå för era ord. 

Smärtan känns ibland olidlig. Man ställer ständigt frågorna, varför? Om jag bara? Kanske om jag? Hade varit lite bättre och vacker. kanske hade jag då varit någon dyrbar att förlora.
Tårarna slutar inte strömma nedför mina kinder, när jag för stunden glömmer bort mig och ett leende har vågat vidröra mina läppar. minns jag snart och kalla kårar kryper sakta upp längst min rygg, klumpen i halsen känns allt tyngre, hjärtat bultar hårt och snart befinner jag mig igen åter på ruta ett. Som en skuld, den förbjudna lyckan, som mig ej är tillåten. Vakna varje natt svettig och av panik, hur många veckor till?
Hur kommer det sig att jag inte vågar älska? När den smärta i mitt hjärta längtar efter att få slå sig fri. Skrika ut den, men blir bedövad av stumheten. Är detta tillåtet för mig, eller duger jag inte här heller?
All den kärleken jag gav... kanske hade betytt mer om jag bara.
Men jag önskade så mycket! Så mycket att kärleken var sann. så mycket att jag blev blind för tanken av att det var för bra för att vara sant. Det händer inte mig, vill inte se mig i sin framtid. Jag gav min kärlek och min själ, det finaste jag kunde erbjuda.. Det togs, det användes, det återvändes och vart slutligen avvisat.
Själen läker inte, liksom förtoendet för att älska igen. Och vad spelar det för roll?
Framtidens portar håller inte en nyckel till mig.
Sökning på att fylla ut tomrummet efter mig, alla de dagar jag var där lockade ut skratt, höll famnen varm genom natten. Hålla sig sysselsatt för att vänja sig att vara utan mig, och allt detta för vad? Vad är den stora synden? Vad är det som gör mig ej värd att kunna älskas?
Snälla, jag ber, ta mig härifrån från den eviga smärtan, kan någon ta bort den? Ta mig dit där jag kan vara ifred, där jag inte kan älska eller ens önska om att bli älskad..
Om jag bara hade varit bättre...

Tänkerinte vi alla såhär ibland ? det tror jag iaf, å det finns inget bättre än att få det ur sig här på bloggen.

Jag ser framåt.
Men ser ingenting
Ovishetens dimma
vilar tungt över stigen
långt fram hör jag någon
kalla mitt namn.
En obestämd röst från
en obestämd plats.
Ännu är jag kvar.
Reser kollektivt med
alla andra rädd att gå sina
egna vägar,
kan inte trotsa rösten.
Kan inte blunda, le och stanna
kvar som alla andra,
jag måste gå, måste
smyga iväg i natten,
ensam, obemärkt,
utan avsked

She sits in her corner
Singing herself to sleep
Wrapped in all of the promises
That no one seems to keep
She no longer cries to herself
No tears left to wash away
Just diaries of empty pages
Feelings gone astray
But she will sing

'Till everything burns
While everyone screams
Burning their lies
Burning my dreams
All of this faith
And all of this pain
Burning all down
Cause my anger reigns
Everything burns

Walking through life unnoticed
Knowing that no one cares
To consume and then masquerade
No one sees her there
And still she sings
'Till everything burns

Du får mina annars så gråa dagar att glittra, ditt leende får mig att vilja tro på kärleken.
Under en stjärnklar himmel är du den stjärna som lyser starkast i mina tårfyllda ögon.
Så tag min hand inatt & jag ska vandra tätt intill dig genom livets promenad.
Jag känner hur en tår sakta rullar ner för min kind & känner smaken av salt mot mina läppar. Du kysser mig & viskar försiktigt i mitt öra att jag glittrar så vackert i månskenet.

Seems like God have send an angel to me and in your arms, is where always I wanna be.

The monster under the bed screaming my name, the dark doesnt take it away and so either the light. The day doenst make it better and so either the night. My screm are not enough to make it go away, so now is it my turn, right ? I have throw all plates and glases, but nothing happneds. I scream and he scream and everything goes wrong. The monster screaming my name in my ears, he make me cry over and over again. The monster are kicking at me when im already lying. He make me over and over again running away from everything that the world have made. This world is so cruel, why are we here? Only to lose? Make the answear come to me and bless my soul. What can I do to make my monster go away? Soon am I going to understand, that the monster are noone else then myself.  I am the one who hurt and kicking down myself. It is just me and my stupid things I wanna do. But i wanna belive that everybody have an monster inside. You are a monster and so am I. I can be better by myself, you must help me just as much as i need to help you. We all need each other. And maybe we need our monster sometimes to. 

Du o jag, du fanns alltid där för mig. Du är den ändå av tusen miljarder stjärnor på himlen. Varje gång jag ser upp till himlen så saknar jag dina varma kramar som tröstar mig. Varje gång du tittar på mig så ser du djupt i mina ögon och ser rakt genom min själ och mina mörka tankar. Du förstår allting. Du brukar trösta mig. Jag försöker att bli så stark som du. Det är svårt. Jag orkar knappt stå upp. Du räcker fram din hand och tittar på mig. Du säger inget för att jag förstår. Du är den ända som kan hjälpa mig upp. Du är den finaste och den underbaraste människan i hela världen. Det finns ingen bättre, Och du är den bästa kompisen en flicka kan ha. Jag älskar dig för allt du är för mig, för allt du gjort för mig och för allt vi har upplevt. Det här kommer jag aldrig att glömma och jag släpper aldrig dig !

Tack Robert för att du alltid finns där. Jag älskar dig! Jannike å Robert bästisar 4-lajjf ! =)

Vet du hur mycket jag hatar folk som snackar en massa skit ? vet du hur mycket jag hatar folk som inte kan stå för vad dom gör, för vad dom säger å för vad som är dom själva.. vet du hur mycket jag hatar dej när du gör allting så mycket värre. Varför i helvete skulle jag lite på någon som dej ? vad i helvet ser/såg jag hos en sånn som du. du är en sketen lögn hals precis som alla andra. jag trodde du var annorlunda men NEJ stort fett NEJ . jag trodde verkligen att du var speciell. att du inte var som varenda jävel som g¨r i sina helvetses skot. Du är precis som alla andra. okej ? från å med nu skiter vi i varandra.jag vill inte ha något med dej att göra. allt som du någonsin vidrört ska jag slänga åt helvete. nersmutsad säng, nersmutsat golv, nersmutsade kläder, nersmutasade ord. nersmutsade känslor. hela jag är vidrig, måste gå å duscha eller något för jag är nersmutsad efter allt som du har vidrört.