Välkommen till Sverige! Välkommen till vårt land! Du som sprängde människor i främmande land. Visst är det synd om dig, jag förstår dig mer än väl. Att du mördat gör inget, du hade säkert dina skäl. Du flydde halva jorden för att undkomma lag och rätt. Att stå för sina handlingar vore rena vansinnet. Blodet på dina händer bekommer inte oss. Vi visar solidaritet så vi blundar förstås.

Välkommen till Sverige! Välkommen till mitt land! Självklart har du rätten att ta brödet ur min hand. Asylen är berättigad, de vill straffa dig min vän. Bara för du mördat och ville krossa staten. Här kan du bo min vän och leva tryggt och fritt. Och du vet väl redan att mitt kommer bli ditt. Jobb, bostad, pengar, det är bara att ta. Tänk inte på mig för vi svenskar har det så bra.

Hur kan det komma sig, att ett land som Sverige, som fördömer politisk terror och våldsamheter av alla de slag, med öppna armar välkomnar terrorister från hela våran värld? Javisst riskerar dem fängelse, men det är väl inte så konstigt? Dem har ju brutit mot sina respektive länders lagar. Menar svenska staten, att det nu är helt okej, att spränga oskyldiga och begå terrordåd för att få sin röst hörd? Är detta vad ni menar med demokrati? Så om en svensk begår samma handlingar mot den svenska staten.
Kommer ni ta lika väl hand om denna person? För han vill ju bara göra sin röst hörd, samt vissa sitt missnöje mot det styrande systemet. Kommer ni att tycka synd om den svensk som bombar regeringshuset, eller gäller eran medkänsla bara några få?
Då ni i alla år propagerat för att alla är vi lika värda, varför behandlas och straffas vi som svenskar? Varför straffas vi hårdare än bevisliga brottslingar från främmande länder?Kanske är det hög tid för Sveriges styrande att visa för svensken att demokrati, yttrandefrihet och människors lika värde inte enbart är lögner
och en del av alla de tomma ord som vi svenskar tvingas leva med.

Sverige Sverige vakna!

Välkommen till folkhemmet
Välkommen till vansinnet
Välkommen till dekadens

och vem kan släcka elden du tände bara på lek .nu vet du inte vad du vill och hur mycket du vågar ge. men leken höll mig bunden jag ville inte förstå, att du var min för en stund och i rädsla skulle du gå.

skall det dö för att någon har blivit rädd? vem har lärt dig hur trygghet ser ut?

och vem kan släcka elden jag slåss för att jag vill ha. men ger du inget av dig själv kan jag ändå ingenting ta. det regnar på vår kärlek det blåser i våra liv. i vinden dansar eldarna som blev till i löfternas tid.

vem kan dö bara sluta finnas till om man lämnat ett spår i någons liv ??

aknade upp i sin säng gjord av guld
hon kände sej förvirrad hon var fylld av skuld
till dom som har det svårt och själva tanken i sej
att hon aldrig ens funderat på bry sej
Hon tänker mera och mer på andra som har hon aldrig
tänkt förut 

Kan hon ge sin kraft och kan hon ge sitt mod till dom som får kämpa
för mat på sitt bord
kan hon ge sin kraft och kan ge sitt mod till dom som behöver
din tro på våran jord, 

Hon ser sej själv i en gränd någonstans
hon ser sej om förtvivlat hon kommer ur balans
för det är någon på gatan som ropar hennes namn
hon sträcker ut sina armar han faller i hennes famn 

hon tänker mer och mer på andra som aldrig har hon tänkt förut
kan hon ge sin kraft och kan hon ge sitt mod till dom som får kämpa
för mat på sitt bord, kan hon ge
sin kraft och kan hon ge sitt mod till dom som behöver hennes tro 

det finns en plats i våra liv dit alla vill gåå
vem kommer dit?
vem kommer att nå diit,
alla vill gå 

kan hon ge sin kraft och kan
hon ge sitt mod till dom som får kämpa för mat på sitt bord
Kan hon ge sin kraft och kan hon ge sitt mod till dom som behöver din tro
Kan hon...
På våran jord...

Thi is the story of my life
Searching for the right
But it keeps avoiding me
Sorrow in my soul
Cause it seems that wrong
Really loves my company

He's more than a man
And this is more than love
The reason that the sky is blue
But clouds are rolling in
Because I'm gone again
And to him I just can't be true

And I know that he knows I'm lie
And it kills him inside
To know that I am happy with some other guy
I can see him dying


I don't wanna do this anymore
I don't wanna be the reason why
Everytime I walk out the door
I see him die a little more inside
I don't wanna hurt him anymore
I don't wanna take away his life
I don't wanna be a murderer


Our Love... his trust
I might as well take a gun and put it to his head
Get it over with
I don't wanna do this
Anymore

I don't wanna do this anymore
I don't wanna be the reason why
And everytime I walk out the door
I see him die a little more inside
I don't wanna hurt him anymore
I don't wanna take away his life
I don't wanna be.... a murderer


Bygger på rihanna-unfaitfull

Jag vaknar upp med samma tomhet, samma tystnad som igår. har en bild av dig för ögonen o då stannar kvar. trots att tiden går. jag e en sån som föddes tomhänt, grävde efter guld. men allt jag nånsin sett det finns. hos dig och allting som jag gör, gör jag för din skull.

Ge dig mitt hjärta, det ligger i din hand. ber dig att försöka ta tillbaks en rastlös männika. ja jag vet att jag sårat dig ibland, men du har mitt hjärta, mitt hjärta i din hand.jag hör din röst som ber mig komma, men de e aldrig nånsin där. Men viskar jag ditt namn så ser jag jämt en ängel i mitt rum, stanna där du är.

Ge dig mitt hjärta, det ligger i din hand.

Panikångest, eller paniksyndrom som det också kallas, är en åkomma som 2 - 5 procent av befolkningen lider av. Den första panikattacken brukar komma "som en blixt från klar himmel". Attacken är så skrämmande att man tror att man ska förlora medvetandet, bli galen eller helt enkelt dö. Panikångest är en ångestsjukdom där man drabbas av panikattacker i olika situationer. En panikattack kan se ut på många sätt men kan beskrivas som en akut känsla av fruktansvärd skräck. Den som får en panikattack kan känna sig yr, kallsvettig, svimfärdig, få hjärtklappning, känna att det är svårt att andas, se suddigt, skaka etc. Panikattacker varar ganska kort tid, från några sekunder upp till ca 20 minuter. Men när attacken väl klingar av tar det ett tag för kroppen att bli helt lugn.

Alla dessa symtom är i sig mycket skrämmande och när panikattacken väl gått över kan rädslan för en ny attack sitta kvar. Rädslan för att drabbas av nya attacker kan leda till att man inte vågar utsätta sig för vissa situationer, situationer där man tror att man kan få en ny attack eller där man tror att det skulle vara extra hemskt om man fick en attack, kanske för att folk skulle titta på en eller för att man inte kan ta sig ifrån platsen. Det man då lider av brukar benämnas panikångest, man upplever ångest för att få panik helt enkelt. Panikångest är på sikt ganska vanligt idag.

Orsakerna till att man får panikångest är många. För vissa uppträder den första panikattacken i samband med att livet på olika sätt är stressigt eller jobbigt. Lider man av panikångest finns hjälp att få, vilken hjälp som passar bäst beror delvis på orsaken till att panikångesten uppträtt. Man kan välja att gå i Kognitiv Beteende Terapi eller i psykodynamiskt orienterad samtalsterapi. Man kan börja med att vända sig till PBU/BUP där man bor för att diskutera alternativen.


Vad är ångest?

Den som inte haft ångest kan tänka sig följande:
Du står en vinterdag vid busshållplatsen. I blixthalkan slirar bussen plötsligt till och kommer farande rätt emot dig. I sista sekunden lyckas chauffören få stopp på bussen. Men innan dess hinner du uppleva en intensiv rädsla, följd av hjärtklappning, andnöd, svettning etc. Olustkänslan kan sitta i en lång stund efteråt. Så upplever friska människor en ångestfylld situation. Reaktionen är begriplig, och går snart över.
Den som lider av ångestsjukdom kan ha sådana upplevelser, ofta utan någon yttre orsak. Att ha det så är hämmande, skrämmande och nedbrytande. Den som har upplevt en panikattack vet att det inte går att förväxla med normal oro.

Ångestsjukdomarna tillhör de vanligaste sjukdomarna i befolkningen. Risken för att någon gång i livet drabbas av en ångestsjukdom beräknas vara över 30 procent för kvinnor och 20 procent för män. Sjukdomarna kan bli kroniska och medför ökad risk för kroppsliga och psykiska komplikationer och man har därför oerhört mycket att vinna på behandling. Att lära sig att man inte är ensam om besvären och få information är ofta till stor hjälp.

Det finns olika ångestsjukdomar och de kan delas upp i generaliserad ångest, paniksyndrom, tvångssyndrom, social fobi och posttraumatiskt stressyndrom. Ångest är också vanligt vid andra sjukdomar såsom depression.

Man brukar skilja mellan generell social fobi och specifik social fobi.

Den generella sociala fobin innebär att man känner sig ångestfylld så snart man vistas bland människor. Man kan inte släppa koncentrationen på sig själv utan känner sig stå i centrum och förväntar sig att bli noggrant iakttagen och uppfattad som fel eller konstig.
Känslan av att vara iakttagen ackompanjeras inte sällan av en helt orealistisk bild av vem man är.

Att ha en specifik social fobi innebär däremot att man känner ångest just i situationer då man ska prestera något medan andra tittar på. Denna är lindrigare, mer begränsad form av social fobi. Ofta har man då problem i en eller flera avgränsade situationer t. ex att äta, skriva, eller hålla föredrag inför andra.
Man kan ha en specifik social fobi utan att lida av den mer generella diagnosen.
Det vanligaste är att man lider av båda formerna samtidigt.

För utomstående kan det vara svårt att förstå varför kollegan, vännen eller partnern ska behöva känna så här. Oftast är det så att personer med social fobi är mycket älskade och omtyckta och uppfattas som behagliga att umgås med.
En persons egen uppfattning om att vara fel eller konstig stämmer alltså ofta inte med omgivningens uppfattning.

Varför kan en person med social fobi inte se sig själv med omgivningens positiva eller älskande ögon?
Varför kan han/hon inte slappna av och börja tro på sig själv?
- Alla med social fobi vet att det inte är så enkelt.

De känslor som dominerar hos en person med social fobi är rädsla/ångest, depression, ilska, skam och dålig självkänsla.

Det är ganska uppenbart att de flesta personer med en stark social rädsla begränsar sig själva och sitt liv. Man avstår från och avbryter mycket: arbeten man drömt om, utbildningar, människor, resor etc.
Många måste stå ut med en ovanligt hård granskning och bedömning. Många patienter med social fobi talar om ensamhet, nedstämdhet, utanförskap och självförakt.
Det kan kännas som att man är utestängd från en gemenskap som alla andra har. Ändå vet individen att det är han själv som stängt sig ute på grund av sin rädsla.
Man kan också känna sorg över ett förspillt liv; att man inte har levt fullt ut, kanske har missat många upplevelser och människor och att livet därför blivit onödigt trist och tråkigt.

Din närhet, din midja, ditt skratt, dina ögon, din mun, dina kyssar, dina kramar, ditt hår, dina händer, din gångstil, ditt namn,
din personlighet, din tunga, din rygg, dina muskler, dina ben,
din överkropp, dina armar, dina tänder, dina fötter, din rumpa, din mage, dina axlar, ditt leende, din hals, dina kinder, dina handleder, din näsa.
Jag tycker faktiskt om det.

(L)Christopher(L)

I don't know how, or where to start 
Here we're standing again 
And I see now, from where we are,
that our road has come to an end 
Though we've come this far, 
I don't know why, but I still can't see who you are  
I don't want you to cry 
Don't want us to say goodbye 
But I know that we're falling apart 
I don't need your lies 
And if you don't sympathise 
Tell me, how will I know who you are?  
It's too late now, we've gone this far, 
to see what's hidden within 
Though we said that we'd never part, 
maybe I've been trying too hard  
To believe in love I don't know why, 
but I still can't see who you are  
I don't want you to cry 
Don't want us to say goodbye 
But I know that we're falling apart 
I don't need your lies And if you don't sympathise 
Tell me, how will I know who you are? 
 Tell me, how will I know who you are?  
Don't worry I promise It's for the better 
So, I think we should let it go now 
And maybe we'll find love again  
I don't want you to cry 
Don't want us to say goodbye 
But I know that we're falling apart 
I don't need your lies And if you don't sympathise 
Tell me, how will I know who you are?

How many roads must a man walk down, 
Before you call him a man? 
How many seas must a white dove sail, 
Before she sleeps in the sand? 
How many times must cannonballs fly, 
Before they're forever banned? 
 The answer, my friend, is blowin' in the wind 
The answer is blowin' in the wind  
How many years can a mountain exist,
Before it's washed to the seas 
How many years can some people exist, 
Before they're allowed to be free? 
How many times can a man turn his head, 
Pretend that he just doesn't see?  
The answer, my friend, is blowin' in the wind 
The answer is blowin' in the wind.  
Yes and how many times must a man look up, 
Before he can see the sky? 
Yes and how many ears must one man have, 
Before he can hear people cry? 
Yes and how many deaths will it take till he knows 
That too many people have died?  
The answer, my friend, is blowin' in the wind 
The answer is blowin' in the wind

Don't try to cry your way out of this
Don't try to lie or I'll catch you in it
Don't try to make me feel sorry for you
Just because I'm blonde
Don't think I'm dumb
Cause this dumb blonde ain't nobody's fool
When you left you thought I'd sit
An' you thought I'd wait
An' you thought I'd cry
You called me a dumb blonde
Ah, but somehow I lived through it
And you know if there's one thing this blonde has learned
Blondes have more fun

You flew too high up off the ground
It's stormy wheater an' had to come back down
But I've found new thread for my old spool
Just because I'm blonde
Don't think I'm dumb
Cause this dumb blonde ain't nobody's fool

When you left you thought I'd sit
An' you thought I'd wait
An' you thought I'd cry
You called me a dumb blonde
Ah, but somehow I lived through it
And you know if there's one thing this blonde has learned
Blondes have more fun

You flew too high up off the ground
It's stormy wheater an' had to come back down
But I've found new thread for my old spool
Just because I'm blonde
Don't think I'm dumb
Cause this dumb blonde ain't nobody's fool

Seems like just yesterday, you were a part of me
I used to stand so tall, I used to be so strong
Your arms around me tight, everything it felt so right
Unbreakable, like nothing could go wrong

Now I can't breathe, no I can't sleep
I’m barely hanging on

Here I am, once again
I’m torn into pieces, can't deny it, can't pretend
Just thought you were the one
Broken up, deep inside
But you won't get to see the tears I cry
Behind these hazel eyes

I told you everything, opened up and let you in
You made me feel alright, for once in my life
Now all that’s left of me is what I pretend to be
So together, yet so broken up inside

Cause I can’t breathe, no I can’t sleep
I’m barely hanging on

Here I am, once again
I’m torn into pieces, can't deny it, can't pretend
Just thought you were the one
Broken up, deep inside
But you won't get to see the tears I cry
Behind these hazel eyes

Swallow me, then spit me out
For hating you, I blame myself
Seeing you, it kills me now
No, I don’t cry on the outside anymore
Anymore

Here I am, once again
I’m torn into pieces, can't deny it, can't pretend
Just thought you were the one
Broken up, deep inside
But you won't get to see the tears I cry
Behind these hazel eyes

Känner du glädje när du slår upp dagstidningen om läser om misshandelsfall, rån och våldtäkter? Blir du inte förbannad när du får höra att din egen dotter nyligen kallas för ?hora? och ?svennefitta? i skolan eller att din son rånats av ett mångetniskt gäng på sina fickpengar och sin mobiltelefon han fick i julklapp? Känner du inte vrede när du i TV kan bevittna hur våra gamla inte får den vård de skulle behöva på sina ålderdomshem? Slår du inte näven i bordet när du läser om hur de folkvalda politikerna runt om i landet sviker folkets förtroende genom att fiffla och snylta till sig pengar och olika skatteavdrag? Känner du inspiration när du får veta att en del av dina skattemedel har gått till u-hjälp i någon kommunistdiktatur, där människorna i toppen roffar åt sig de största hjälpbidragen? Trivs du med att vara den enda människogruppen i samhället som inte klassas som någon folkgrupp, fast både du och din familj är svenskar? Gillar du att proffstyckareliten klassar all kritik mot invandringspolitiken som rasistisk? Blir du glad när Mona Sahlin talar om ? positiv diskriminering??
Alla vi svenskar måste skärpa till oss, det är dags att göra båra röster hörda och få ett land så som vi vill ha det. Sverige tillhör det svenska folket. Vi har suttit alldeles för länge och itne sagt någon ting. Vilket som är typiskt svenkst, men det måste det bli ändring på. ta er i kragen svenksa folket, gör er röst hörd. och stå för era ord. 

Smärtan känns ibland olidlig. Man ställer ständigt frågorna, varför? Om jag bara? Kanske om jag? Hade varit lite bättre och vacker. kanske hade jag då varit någon dyrbar att förlora.
Tårarna slutar inte strömma nedför mina kinder, när jag för stunden glömmer bort mig och ett leende har vågat vidröra mina läppar. minns jag snart och kalla kårar kryper sakta upp längst min rygg, klumpen i halsen känns allt tyngre, hjärtat bultar hårt och snart befinner jag mig igen åter på ruta ett. Som en skuld, den förbjudna lyckan, som mig ej är tillåten. Vakna varje natt svettig och av panik, hur många veckor till?
Hur kommer det sig att jag inte vågar älska? När den smärta i mitt hjärta längtar efter att få slå sig fri. Skrika ut den, men blir bedövad av stumheten. Är detta tillåtet för mig, eller duger jag inte här heller?
All den kärleken jag gav... kanske hade betytt mer om jag bara.
Men jag önskade så mycket! Så mycket att kärleken var sann. så mycket att jag blev blind för tanken av att det var för bra för att vara sant. Det händer inte mig, vill inte se mig i sin framtid. Jag gav min kärlek och min själ, det finaste jag kunde erbjuda.. Det togs, det användes, det återvändes och vart slutligen avvisat.
Själen läker inte, liksom förtoendet för att älska igen. Och vad spelar det för roll?
Framtidens portar håller inte en nyckel till mig.
Sökning på att fylla ut tomrummet efter mig, alla de dagar jag var där lockade ut skratt, höll famnen varm genom natten. Hålla sig sysselsatt för att vänja sig att vara utan mig, och allt detta för vad? Vad är den stora synden? Vad är det som gör mig ej värd att kunna älskas?
Snälla, jag ber, ta mig härifrån från den eviga smärtan, kan någon ta bort den? Ta mig dit där jag kan vara ifred, där jag inte kan älska eller ens önska om att bli älskad..
Om jag bara hade varit bättre...

Tänkerinte vi alla såhär ibland ? det tror jag iaf, å det finns inget bättre än att få det ur sig här på bloggen.

Jag ser framåt.
Men ser ingenting
Ovishetens dimma
vilar tungt över stigen
långt fram hör jag någon
kalla mitt namn.
En obestämd röst från
en obestämd plats.
Ännu är jag kvar.
Reser kollektivt med
alla andra rädd att gå sina
egna vägar,
kan inte trotsa rösten.
Kan inte blunda, le och stanna
kvar som alla andra,
jag måste gå, måste
smyga iväg i natten,
ensam, obemärkt,
utan avsked

She sits in her corner
Singing herself to sleep
Wrapped in all of the promises
That no one seems to keep
She no longer cries to herself
No tears left to wash away
Just diaries of empty pages
Feelings gone astray
But she will sing

'Till everything burns
While everyone screams
Burning their lies
Burning my dreams
All of this faith
And all of this pain
Burning all down
Cause my anger reigns
Everything burns

Walking through life unnoticed
Knowing that no one cares
To consume and then masquerade
No one sees her there
And still she sings
'Till everything burns

Du får mina annars så gråa dagar att glittra, ditt leende får mig att vilja tro på kärleken.
Under en stjärnklar himmel är du den stjärna som lyser starkast i mina tårfyllda ögon.
Så tag min hand inatt & jag ska vandra tätt intill dig genom livets promenad.
Jag känner hur en tår sakta rullar ner för min kind & känner smaken av salt mot mina läppar. Du kysser mig & viskar försiktigt i mitt öra att jag glittrar så vackert i månskenet.

Seems like God have send an angel to me and in your arms, is where always I wanna be.

The monster under the bed screaming my name, the dark doesnt take it away and so either the light. The day doenst make it better and so either the night. My screm are not enough to make it go away, so now is it my turn, right ? I have throw all plates and glases, but nothing happneds. I scream and he scream and everything goes wrong. The monster screaming my name in my ears, he make me cry over and over again. The monster are kicking at me when im already lying. He make me over and over again running away from everything that the world have made. This world is so cruel, why are we here? Only to lose? Make the answear come to me and bless my soul. What can I do to make my monster go away? Soon am I going to understand, that the monster are noone else then myself.  I am the one who hurt and kicking down myself. It is just me and my stupid things I wanna do. But i wanna belive that everybody have an monster inside. You are a monster and so am I. I can be better by myself, you must help me just as much as i need to help you. We all need each other. And maybe we need our monster sometimes to.