Vi sniffar inte.....
Vi sniffar inte thinner för att rensa näsorna
Och vi slukar inte valium för att dom smakar bra
Och vi skjuter inga mackor för att testa silarna
Och vi dricker inte brännvin för att rena ådrorna
För vi väljer inte skräcken för att mista våra jobb
Eller rädslan för att tvingas bort från där vi vuxit upp
Eller ångesten som kramar när man lever i betong
Och får gå och räkna timmar för att dagen är så lång
Och vi väljer inte självmant att från vaggan till vår grav
bli hetsade i lönsamhetens namn mot nya krav
Om framgång lyx och rikedom om skönhet makt och egendom
Och att ändå inte droga bort vår otillräcklighet
Ja dom vill att vi ska va som åsnorna som drar sig fram
och släper vagnen för att nå en morot i ett band
För när kärleken till döda ting blir större än till liv
får också själva tryggheten ett stegrat överpris
Så en del missbrukar männsikor som andra alkohol
Men människodrinkarn känner ingen gräns för vad han tål
Och ändå har han mage nog att skrika högt i skyn
när han ser hur offren för hans missbruk sjunker ner i dyn
Varje stund är ett val från din egen sida. Du har alltid rätten att säga nej om du inte gillar det som
händer. Bara du kan förändra din tillvaro. Gör det istället för att klaga på hur jobbigt du har det.
Allt är ett val, från din egen sida
Landet bortom berget
Över floden, genom skogen
Bortom bergen finns en värld
Dit jag reser när jag känner
Mej besviken på tillvaron här
Där står solen högt på himlen
Där är luften ren och klar
Där är livet som jag önskar att det var
I den världen lever männska
Och natur i harmoni
Ingen fryser, ingen svälter
Ingen fruktar för vald eller krig
Djur och växter respekteras
Ner till markens minsta liv
Allt hör samman
Allting har sin plats och tid
I den världen ser man barnen
Som det största under himlen;
Som en blomma som skall växa ur sin planta
Dom får värme, dom får närhet
Dom får trygghet, dom får kärlek
För att en dag kunne skänka det till andra
I den världen ser man livet
I gudomligt perspektiv;
Som en mening, som en helhet
Som en tanke så oändligt vis
Alla arter har en uppgift
Alla männskor samma mål;
Livets mening
Är att livet skall bestå
Får vi nånsin se en timma
Utan egoism och snålhet
Utan grymhet, utan dumhet här på jorden?
Eller finns det bara klokhet
Tolerans och äkta kärlek
Bortom bergen, på den andra siden floden?
I en grotta i min drömvärld
Bor en gammal visdomsman
Många gånger har jag frågat
Hur man skapar en värld i balans
Men för varje gång jag undrar
Ger han alltid samma råd;
Man ska grava
Man ska bygga där man står
Fri som en fågel
Jag hittade fågeln, vid brunnen på gården
En rytande förvinterkväll
Den låg där på marken, med obrukbar vinge
Och med ögonen blanka av skräck
Jag slöt mina händer försiktigt runt kroppen
Och förde den in i mitt hus
Den åt och den drack, och den sov hela natten
Framför brasan tills elden brann ut
I gryningen vakna jag till av att fågeln
Hade tagit sej upp på mitt bröst
Där satt den och sjöng dom mest ljuvliga toner
Med sin rena och glasklara röst
Och tonerna fyllde mitt ödsliga hus
Till dom mest avlägsna vinklar och vrår
Sången gjorde mej glad, och mitt sinne blev ljust
För jag visste att nu var vi två
Jag köpte min fågel en gyllene bur
Och ställde den mitt på mitt bord
Den var med när jag skrev, den var med när jag åt
Och den var också med när jag sov
Jag prata med fågeln, jag spela för fågeln
Och den blev som en kär gammal vän
Och i mina stunder av sorg och förtvivlan
Så sjöng den mej lycklig igen
Med fågeln i huset var min ensamhet över
Och snart kände jag livslust igen
Så jag bjöd hem till fest, och jag bjöd hem till dans
Och vännerna fyllde mitt hem
Vi satt hela nätter och pratade minnen
Ibland ända tills det blev ljust...
Och fågeln satt med oss, hur sent det än blev
Tills den somnade in i sin bur
Och månader kom, och månader gick
Och snart hade sommarn blitt höst
Och fågeln blev tystare för varje dag
Tills den slutligen miste sin röst
Den satt i sin bur och såg ut genom fönstret
Mot en himmel så blytung och grå
Och först i oktober förstod jag till sist
Vad den satt där och kikade på
Mot skyarna såg man dom flyga på led
På väg mot sitt riktiga hem
Dom reste på instinkt, dom följde dom lagar
Naturen så klokt har bestämt
Jag såg på min fågel, som satt där på bordet
Så fjättrad och sorgsen och tyst
Så jag öppnade fönstret, och jag öppnade buren
Och jag såg hur min fågel flög ut
Det går emot vår, snart ska träden slå ut
Nu är mörkret och kylan förbi
Jag går runt i min trägård och sneglar mot himlen
För jag vet att snart kommer dom hit
Och jag tror just en av dom kommer att göra
En extra sväng över mitt hem
Om så blott för att visa sin uppskattning över
Att få leva i frihet igen
Du är den som gör mig glad
Du är min älskling, du är min vän
Du är min värme, du är mitt hem
Du är min trygghet, du är min bro
Du är mitt fönster, du är min sol
Du är den jag lever för
Du finns med i allt jag gör
Du är den jag helst vill ha
Du är den som gör mej glad
Du är min låga, du är min glöd
Du är min näring, du är mitt stöd
Du är min styrka, du är min kamp
Du är min vila, du är min hamn
Du är den jag lever för
Du finns med i allt jag gör
Du är den jag helst vill ha
Du är den som gör mej glad
Du är min sommar, du är min höst
Du är min glädje, du är mitt tröst
Du är min afton, du är min natt
Du är min gryning, du är mitt alt
Du är den jag lever för
Du finns med i allt jag gör
Du är den jag helst vill ha
Du är den som gör mej glad
Lite dikter
torkar inte själen ut.
Trots att hjärtat blöder,
tar livet inte slut.
Trots att allting rasar,
fortsätter läpparna att le.
Trots att man är förblindad av sorg,
fortsätter ögat ändå att se.
Låt mig vara sur. Jag kommer bli glad. Låt mig trilla. Jag kommer resa mej upp igen. Låt mig göra misstag. Jag lär mig av dom. Låt mig få ett IG. Jag kommer inte vilja ha det igen. Låt mig skrika. Jag kommer vara tyst. Låt mig sova halva dagen. Jag kommer att vakna. Låt mig spela hög musik. Jag kommer att tröttna. Låt mig snacka i telefon halva natten. det är jag som kommer att vara trött. Låt mig vara tonåring. Jag blir också vuxen.
Efter kriget
- Jag skulle vilja ta med mig en vän hem, svarar deras son.
- Han är varmt välkommen, svarar hans föräldrar.
- Men han har ett handikapp, säger deras son. I kriget förlorade han både sin ena arm och sitt ena ben. Hans föräldrar tvekar.
- Han får gärna stanna hos oss, ett litet tag
iallafall, svarar de.
- Nej, envisas deras son. Jag vill att han ska bo hos
oss, med oss.
- Hör på nu, säger hans föräldrar allvarligt. Att ta ansvar för en person med ett sådant svårt handikapp skulle bli alltför jobbigt och det skulle ta upp alltför mycket av våran tid. Din vän kan få hjälp på annat håll.
När pojken får höra detta lägger han på luren. En vecka går, och de bekymrade föräldrarna får plötsligt ett samtal från polisen i en annan stad några mil bort. En ung man har tagit sitt liv på ett hotellrum. I hans plånbok har de hittat hans adress och på så sätt fått tag på dem som de antar är hans mor och far. Förtvivlade åker föräldrarna dit. Ja, det är deras son som tagit sitt liv. Han ligger på en bår, med ögonen slutna och ett fridfullt uttryck i sitt ansikte. Med tårar i ögonen ser föräldrarna på sin son. Han saknar en arm och ett ben.
Be med mej !
Ser du den där mannen som sover under bron
Hemlös och ensam med smutsiga skor
Och kvinnan som samlar på burkar och skräp
Det är Sverige just idag
Ser du inte alla dessa trasiga hem
När mor å far kommer barnen i kläm
Å andra som lever i övergrep och hot
Det är Sverige just idag
Ser du alla män i maktens korridor
Som sliter åt sig fallskärmar och lämnar öppna sår
Vad hände med pratet om motik och moral?
Det är Sverige just idag
Ser du inte våldet på gator och torg
Ta en titt på Malmö, Stockholm och Göteborg
Man sparkar och dödar, tar det aldrig slut?
Det är Sverige just idag
Jag tänker be för Sverige be med mej
Jag tänder ljus för Sverige tänd med mig
Säg vad som hänt mitt kära fosterland
Jag tänker be för Sverige be med mej
Biskopar och präster som inte längre tror att Jesus är guds son
Att gud han e stor
För kristendom är bara ett vackert ideal
Det är Sverige just idag
Grupper och sekter förvränger bibelns ord
Predikar ut sin falskhet och synden blir till mord
Frukten av trädet som kallas Kristi brud
det är Sverige just idag
Jag tänker be för Sverige be med mej
Jag tänder ljus för Sverige tänd med mig
Säg vad som hänt mitt kära fosterland
Jag tänker be för Sverige be med mej
Tiden den är mogen och nu så ska det ske
Har du kvar din tro
Så ropa ut och be
Det känns som en eld som blivit till en brand
Det är Sveriges enda hopp
Vi tänker be för Sverige be med oss
Vi tänder ljus för Sverige tänd med oss
Det är något som hänt vårt kära fosterland
Vi tänker be för Sverige be med oss
Vi tänker be för Sverige be med oss
Vi tänder ljus för Sverige tänd med oss
Det är något som hänt vårt kära fosterland
Vi tänker be för Sverige be med oss
Tiderna förändras
Vi talade om lagen, och om hur den kommit till
Hur den blev stöd åt några stycken, att kunna göra som dom vill.
Vi sa, att nu är allting bättre, vi känner till vår rättighet
Men sen släckte vi och viskade om vår yttrandefrihet
Ja, tiden förändras, men mönstren går igen
Sen prata vi om kriget, om hur dom skonade vårt land
Och om varför många blev besvikna när dom fick veta vem som vann.
Men när man nämner den historien som dom glömde bort nånstans
Ja, då står dom där på mattan och säjer att den aldrig fanns
Ja, tiden förändras, men mönstren går igen
När dom som tjänar på oss tycker
Att vi ställer till besvär
Och att bråkar allt för mycket,
Har dom en egen liten här
Som gärna ställer upp
Mot sina bröder och sitt land
Som pryglar och förföljer oss
I säkerhetens namn
SÄPO och Gestapo - det verkar inte klokt
Men även här så fanns det många som ville rena lite blod
Sen la dom sej och tryckte tills vinden han vända sej
Och nu handlar det om I.B. och om stora CIA
Ja tiden förändras, men mönstren går igen
Ja, tiderna ändras, men mönstren känns igen
Hiroshima
Två gånger flög den mot en sovande stad.
Och i sina klor
hade den en sol.
Två gånger flög den fågeln ut i natten.
Två gånger såg vi Solen störta till marken.
Två gånger tändes hela skapelsens ljus.
Solen var så varm,
skenet var så stärkt;
Två gånger brände Solen fast i Jorden.
Ännu skriker mänskor i sömnen.
Ännu föder kvinnorna lik.
Ännu lever giftet i blodet.
Ännu skördas ofödda liv.
Hur många fåglar flyger nu över Jorden?
Hur många solar bär dom i sina klor?
Flyger dom mot mej?
Siktar dom mot mej?
Hur många fåglar svävar över Jorden?
Skräcken kramar hela Europa.
Skräcken skuggar snart också dej.
Skräcken bryter ner mina vänner.
Skräcken förlamar snart också mej.
Livet glider ur våra händer.
Livet angår snart inte oss.
Livet mister långsamt sin mening.
Livet liknar alltmer ett bloss.
Rätten är snart att bara hoppas.
Rätten är snart att bara tro.
Hoppas på nån form av besinning.
Tro på en möjlighet för vår jord.
Men vem är jag att stella mej bredvid?
Vem är jag att blunda för en strid?
Vem är jag att överlåta framtiden
åt dom som bara strävar bakåt?
Vem är jag att svika vännerna?
Vem är jag att vrida händerna?
Vem är jag att visa dom min hals
och be dom bita tills jag mistar andan?
Jag är här, jag ser ju mina barn.
Dom är här, dom litar på sin far.
Jag är nu, det är nu jag har min tid,
det är nu jag måste bygga deras framtid.
Ännu är jag stärk!
Ännu står jag mitt i livet!
Ännu finns det dom jag älskar!
Jag skall slåss för dom så länge jag finns till!
Björn Afzeliuz
Du är inte min, jag är inte din
Och säg aldrig mera att du betraktar mej som din egen
För jag blir aldrig din, du blir aldrig min
Man kan inte äga varann.
du får förlåta mej men du kan inte jämt va med.
Ibland är två en för många när man bara vill va ifred.
Det är inte nåt persoligt, det är bara så det är.
Och jag är ingen fågel som du kan hålla fast i din hand.
Nej, jag blir aldrig din, du blir aldrig min
Man kan inte äga varann.
att jag skall gå iland med att ensam berika dej
är väl ändå lika orimligt som att du kan va' allt för mej?
Det finns ju så många sidor, så måmga behov man har.
Jag älskar dej men jag vill inte stå här ensam om du försvann
Så jag blir aldrig din, du blir aldrig min
Man kan inte äga varann.
Materialismens värde (från 8:an)
Jag vill dra ett exempel. Jag har en lillebror, han är 6 år. Vi har alltid stått varandra väldigt nära, och jag har alltid varit hans extra mamma. En dag gav han mig ett pärlhalsband som han hade gjort på dagis, jag var utom mig av lycka. Och hade alltid på mig halsbandet. Det var inget speciellt med halsbandet egentligen, det var sådana vanliga plastpärlor som man kan köpa i affären, men det var från honom. Detta halsband hade för mig ett enormt värde. Fram tills den dagen det gick sönder, både jag och min bror var ledsna, han var nog egentligen ledsen för att jag var det. Men pärlorna har jag kvar, och kommer nog alltid att ha det. Jag har aldrig satt någon sak så högt som jag gjorde med det halsbandet, jag älskar verkligen min bror och försökte bevisa det genom att ha på mig halsbandet. Han är bara 6 så han köpte det, och var glad över att det kom till användning. Men istället borde jag kanske ha visat min uppskattning genom att säga till honom: Jag älskar dig, men han är trots allt bara sex år. Men jag visade i vilket fall som helst min kärlek till honom, inte till halsbandet genom att ha på mig det.
Vi människor är skapade för att utveckla och utvecklas. Men kommer vi någonsin att hamna vid en gräns där vi inte kan utvecklas mer eller hitta på bättre saker. Antagligen inte, för då skulle det om ett par drilljoner år varken finnas naturkatastrofer, mord eller krig. Saker som vi människor egentligen skapat genom vår egen dumhet. Finns det ett pris för verklig dumhet? I så fall skulle vi alla någon gång vinna det. Alla, förutom det lilla spädbarnet. Och det är det fina med småbarn. De går att forma, och har ännu inte uppfattat ondska. Därför skall man enligt mitt tycke göra varje barns liv till den evighet barnet önskar, ingen kan vara ett barn för alltid men så länge det går ska man vara det. Det ett barn behöver och söker är någon som bryr sig om dem. Och detta fenomen kommer att hänga i hela livet. Att bry sig om någon gör man inte genom att köpa dyra presenter och överraska med roliga picknickar, och hitta på andra roliga saker. Utan genom att visa hur mycket man tycker om någon borde det räcka med att säga:
– Jag älskar dig!
Men idag är det bara ord, jag skulle önska att vi människor inte slet ut de fina tre små orden. För det är det vi gör. Att höra dessa tre ord när man t.ex. är ledsen är en gåva i sig. Att kunna ta dem till sig och upplyftas, inse hur mycket man har och hur mycket man betyder för den personen är bland det bästa jag vet. Men precis som orden så kan man slita ut materiella ting. Om man dag efter dag alltid får presenter, kommer man bli besviken den dagen man inte får det och då är vi tillbaka på ruta ett igen. Där blir systemet fel, istället för att uppskatta och glädjas av det man har fått så blir man besviken av det man inte fått. När man inte sätter något värde på vare sig det man får eller på sina medmänniskor som lägger ut tid och pengar på en otacksam person så har man mist värdet av sina gåvor, som idag har blivit en sorts ersättning av de tre orden.
Men frågan är varför det är så mycket lättare att sätta materiella ting högre än oss levande varelser. Det finns massor av människor som tycker att de kan bestämma hur allt ska vara. Och i viss grad kan andra bestämma över dina materiella ting, men vem kan bestämma hur du ska vara? Och vem har i så fall rätt om hur du ska tänka, vara och se ut? Bara du kan bevisa för omvärlden att du kan själv, att du inte behöver någon som ska tala om för dig hur de vill ha dig. Ett materiellt ting kommer aldrig att tala om för dig hur du ska vara. Därför kan det ibland vara så mycket enklare att sätta sig och läsa en bok, eller som när man var liten, leka med sina dockor eller bygga med sitt lego. Saker som inte bryr sig om hur du är. Och där gör vi ungdomar och vuxna ett fel. Vi har växt ifrån lekrummet. Men så borde det inte få gå till, idag är det konstigt om en vuxen människa sitter och leker med sin sons bilar. Men materiella saker är det enda idag som aldrig talar om eller försöker intala dig att du ska vara på ett visst sätt. Alltså borde vi alla någon gång gå tillbaka till barndomen en stund och vara utan människor som berättar för dig hur de vill ha dig. Ta sig själv i kragen och kunna vara sig själv, vad som än händer. Att kunna värdesätta människors handlingar och känslor istället för presenter man får är enligt mig en mognad och en positiv inställning. Värdet av materiella ting får aldrig överstiga värdet av oss människor.
I dagens samhälle får man inte visa sig det minsta sårbar. Gör man det så mister man allt. Varje dag är stentuff, på morgonen tar du på dig en mask för att sen på kvällen släppa allt och ta av dig den. Även om den här masken inte är verklig så kan man säga att den till viss del är materiell. Genom till exempel kläder och frisyr, som i dagens vardag är väldigt viktigt. Men här har inte alla samma chanser. Då hamnar vi på ett stadium som inte borde vara så viktigt. Kapitalism, ekonomi. Som bara är materiella ting vi alla värderar väldigt högt. Om man i dagens samhälle inte har några pengar har man inget liv, folk värderar pengar, dessa papperslappar och mynt. Vad är det för speciellt med dem? Det är en väldigt svår fråga, men det är också en sak som vi människor har bidragit till. Att vi är oerhört beroende av pengar är det ingen som kan säga emot.
Om vi nu försöker kommer tillbaka till materialism - när och var slutar vår utveckling? En fråga, som alltid kommer att vara obesvarad och alltid har varit det. Men för att förstå värdet av materialism måste man gå in i människors hjärnor. Se vad de värderar. I slutet finner man ändå inte några materiella saker, utan människor som betyder mycket, som ordnat dessa materiella ting för att glädja en annan människa. Genom att t.ex. ge en komplimang kan man glädja en annan människa oerhört mycket. Så jag föreslår att vi alla reser oss, sträcker på ryggen och gör en annan människa glad. Men kom ihåg att det viktigaste inte är de materiella tingen utan de tre korta men mäktiga orden:
Jag älskar dig! /Jannike Persson 8c, Mogaskolan.
allting du får
Om jag vore köpman, jag köpte tre stenar som stjärnor på himlen till smycke från mig
Men jag är en enkel man och enkel i min gåva, blott tre band av sammet att pryda ditt hår
Om jag vore adelsman, då höll jag tre vagnar med tre ädla hästar att föra dej till mig
Om jag vore kejsare stod 300 tjänare i tre slott i tre land och väntade dej
Men jag är en enkel man och enkel i min gåva, blott tre band av sammet att pryda ditt hår
Om jag vore spelman, en köpman, en adelsman så gav jag dig annat men dock icke mer
Jag gav dig blott att höra, att njuta och skåda men fattig mans hjärta ger mer än man ser
För jag är en enkel man och enkel i min gåva, blott tre band av sammet att pryda ditt hår
Utanom, innanom allting du får i tre band av sammet till ditt vackra hår
Utanom, innanom allting jag får i tre band av sammet att pryda mitt hår
Fundera på det.....
(;
.....
1:a pris till mig
Då har jag redan vunnit
spegel
Som livet och döden...
Om jag har fel nu, så går du ifrån mig om jag har rätt skall jag slåss för en lögn som var din förneka mig aldrig med tystnad och rädsla.....
Är det såhär du visar tacksamhet ?!
fick ja leva igen..
Men någonstans inom mig sitter djävulen.
Och han förhandlar om något mer,
än löften från den gud som han aldrig ser.
Ska jag skaffa mig sår igen?
Och sedan ligga blödande i himmelen.
Men allting kommer, och allting går,
igenom alla själar som ingen får.
Fick jag leva igen,
I samma kropp som den här.
Så hjälp mig Gud, att jag såg det liv,
som aldrig kommer igen!
Fick jag bara den tid,
Som rann iväg av sig själv.
När livet inte var värt ett dugg,
då skulle jag vara rik!
Mörkret jagade skuggorna,
i ljuset av en fackla i en ödslig skog.
Och benen bar hela vägen fram,
men någonting jag visste frös fast och dog.
Om du ser mig i ögonen,
så ser du bara stjärvorna av sanningen.
en strimma hopp i en dåres blick
och bönen om den värme han aldrig fick
Fick jag leva igen,
I samma kropp som den här.
Så hjälp mig Gud, att jag såg det liv,
som aldrig kommer igen!
Har jag inget som stoppar mig,
så får jag inget mer.
Men jag tror att någonting drar i mig,
anske det jag aldrig ser.
Fick jag leva igen,
I samma kropp som den här.
Så hjälp mig Gud, att jag såg det liv,
som aldrig kommer igen!
Fick jag bara den tid,
Som rann iväg av sig själv.
När livet inte var värt ett dugg,
då skulle jag vara rik!
sammanfattning, sverige demokraterna
| Sammanfattning |
| Sammanfattning av Sverigedemokraternas politik. Nej till EU Nationell och social rättvisa Vi förespråkar en moralisk upprustning, vi värnar västerlandets kristna etik, och vi vill stärka nationalkänslan, för att på så sätt skapa en större trygghet och gemenskap inom det svenska samhället. Svenska folket måste lära känna sin gemensamma historia, och på så vis också lära sig att känna solidaritet med sina medmänniskor, såväl i Sverige som i omvärlden. Brottslighet, missbruk och sjukskrivningar Skatterna Sysselsättningen Invandringen Ett befolkningsmässigt homogent samhälle har bättre förutsättningar att nå en fredlig och demokratisk utveckling, än en heterogen statsbildning. Därför förespråkar Sverigedemokraterna en restriktiv invandringspolitik, liksom att samhället på alla sätt ska uppmuntra en ökad återvandring. Dagens situation med kulturellt främmande enklaver i de flesta städer är inte hållbar. Ingen integrationspolitik i världen skulle klara av att integrera så många människor på så kort tid som behövs. Det bästa både för svenskarna och för de invandrare som inte kunnat anpassa sig till samhället vore om många invandrare återvänder till sina hemländer. Sverige har i förhållande till folkmängden tagit emot flest invandrare i Europa under efterkrigstiden. Det har medfört stora sociala och ekonomiska påfrestningar för vårt land. Rotlöshet och omfattande motsättningar, såsom gängvåld, rasism och grupphat, har blivit en del av vardagen i Sverige, som en konsekvens av en alltför generös invandringspolitik. Rotlösheten står i motsats till något som är väldigt viktigt för oss sverigedemokrater - rätten till en nationell identitet. Alla människor måste få känna att de tillhör ett folk. Sverigedemokraterna är inte principiellt emot invandring. Vi är på det klara med att Sverige alltid har haft invandring, men den har tidigare varit begränsad och reglerad. De invandrare som kom hit kunde ganska lätt assimileras och bli en del av det svenska samhället, främst på grund av att de inte var så många och att de kom från kulturellt närstående länder. De senaste årens invandring har dock varit av helt annan art. Det har handlat om tiotusentals invandrare varje år, från avlägsna delar av världen, vilket inte varit bra för Sverige. |
Rudolf Hess
För att skapa fred, flög du i väg i maj –41. Ditt mål var ett enat Europa och att stoppa vansinnet. Där
oskyldiga mördades i ett brödrakrig. Framhetsat av och på mörkermännens initiativDu tillfångatogs
av förrädaren Churchill och hans män. Som vägrade inse att fred var den rätta lösningen. Ett enat folk i ett enat Europa, var din mission. Men Churchill offrade med glädje både folk och nation. I Nürnberg efter kriget i en skenrättegång dömdes du till fängelse hela livet långt. I Spandau
blev du inlåst från morgon till kväll. Ett 46-årigt ett helvete inlåst i en cell. Dina dagböcker
dom brändes då dom fruktade ditt ord. Dom vet att du kunde hindrat floder Europeiskt blod. Du
ångrar ingenting av vad du sagt och vad du gjort. Du var en stark man i en vek värld ämnat för
något stort. I augusti 1987 tog dom ditt liv. Ett desperat dåd på mörkermännens initiativ. Många äro
de som sörjer din död.En hjältes bortgång, en martyr blevo född. Ja åren har gått men minnet lever
kvar. Vi ska hylla dig vår hjälte i alla våra dar vi marscherar för vår hjälte trots mörkermännens hets. Nutidens kämpar kräver hämnd för Rudolf Hess. Hans död den 17 augusti 1987, omgavs med lika
mycket mystik som hans flygning till skottland. Han hittades hängd, antagligen för egenhand eller
kanske mördad i ett litet skjul i fängelsets trädgård. 7 månader efter hans död flyttades Hess
kvarlevor ifrån den ursprungliga hemliga begravningsplatsen till hans familjegrav. Den gamle pilotens långa flygning var över
