Robert
Men det spelar ingen roll, du är pappa till mitt barn, jag går genom eld för dej, även om det innebär att det bara är jag som bränner mig.. Du kan gå helskinnad därifrån, Bra! Då är jag nöjd. jag bränner gärna sönder fötterna, om det är för dej. Du ska vara medveten om att det även är du som lagt om såren det sista, torkat varet från brännsåren.
Se på korten på oss, från de dagar som är lyckliga, vad händer inom dig? Du vet att det är bara jag som kan ge dig kärnfamiljen, jag vill ha den! det vill vi väl alla? bara här finner du den. inte bara det att både du å jag kan få det, jag vill ge dej det, ge dej den tryggheten.
Ta emot med öppna händer nu, en dag är det försent att ångra sig.
Kan man beskriva värdet av att ha styrka att hålla ihop en familj?
Jag älskar dej...
Oliver
Ideal
Dagen började 06:30 när alarmet på min mobil började spela den vanliga irriterande "Nokia tune". Finns det något jobbigare än att starta dagen med en sådan enformig tråkig signal? Där efter följde en dusch och lite mat. Sedan gick jag ner till mitt rum igen, dags för sminkning. När jag stod där och lade på det vanliga lagret med brunkräm och målade ögonfransarna för andra gången slog det mig, vem är det jag försöker dölja under sminket? Är det den där blyga tjejen som försvinner samtidigt som sminket läggs på. Eller är det tjejen som döljer sina känslor, sina tårar bakom denna mask? Samtidigt som jag godkänner resultatet i spegeln så sjunker självförtroendet en bit, inte mycket utan ytterst lite. Men varje dag är det samma visa. Först sminket för att senare gå vidare till att fixa håret. Just idag valde jag att ta hjälp av plattången. Platt lugg framför ögonen och rakt hår som räcker till axlarna. Men ständigt ekar frågan inuti mitt huvud, vem är det du försöker dölja? Vem gömmer du?
Våra tankar kring utseendet har blivit alldeles för höga, alla kan inte ha Angelina Jolies läppar och alla kan inte ha Jennifer Lopez baksida. Alla kan inte ha Scarlett Jonsons hårsvall eller Julia Roberts leende. Våra ideal har blivit på tok för höga. I det ständiga mediaflöde som matar oss från morgon till kväll, med ideal som är allt annat än naturliga tycker jag att en relevant fråga att ställa sig är: Vem är jag?
Är jag den där unika personen som det bara finns en av i hela universum? Eller är jag bara en blek kopia av mannen eller kvinnan på reklampelaren utanför affären?
Jag tror att det är dags att vakna till och inte bara ta emot utan också ifrågasätta. Om detta är det ni lär min generation, vad händer med nästa? Vi lever som vi lär; Du duger inte som du är.
Trådsmala modeller, som för mig utstrålar allt annat än lycka ses som ideal och välmående. Något som ska eftersträvas. Statistiken talar sitt tydliga språk: aldrig förr har anorexin varit så utbredd som den är bland unga idag. Det sorgliga är att bakom varje siffra döljer sig en unik och allt igenom speciell människa. Inse ditt unika och okränkbara värde. Inse att det bara finns ett exemplar av dig i hela universum och det gör dig väldigt värdefull. Så ta hand om dig och vårda ditt inre såväl som ditt yttre. Finn frid i att vara den du är ämnad till att vara och ingen annan. Nu tänker du kanske: Det är väl klart att jag är mig själv, vem skulle jag annars vara?
Ja vem skulle du annars vara...?
Röd Lacost
Dörren knarrade lite när jag öppnade den, det märktes att ingen varit här på länge. Inte sedan jag och min lilla familj flyttade in. Familjen som bestod av en sjuårig dotter, hennes pappa, mig själv och en till på väg. Jag smekte mjukt magen som vuxit fort de senaste veckorna, och log. Jag undersökte rummet, ostädat golv, bara ett litet fönster högt upp på ena väggen. Jag fick syn på det jag kommit till vinden för: En trave lådor märkta med "bebiskläder" och bredvid dem lådorna som hette "mammakläder". Jag lyfte ner lådorna som sammanlagt blev tre, och placerade dem i en liten hög nära dörren. Min blick fastnade på en annan låda. Den var av brunkartong och med röd text stod det: "Melina". En utav de få boxar som var medtagna från mina föräldrars hus, där jag en gång själv vuxit upp. Jag satte mig på knä med lådan framför mig, öppnade försiktigt det dammiga locket, som också var märkt med mitt namn. Det första jag fick syn på var en fotoram med baksidan uppåt. Jag vände på den silverfärgade ramen som i stort sett var helt täckt med damm. På framsidan hade glaset spruckit och en glasbit var helt lös. Jag plockade bort den med lätt hand. I ramen satt en bild på en gammal dam i rullstol. Min farmor. Kortet var taget utanför hennes hus på landet, bara ett par månader innan hon dog. I bakgrunden kunde man tydligt se att farmor alltid gillat trädgårdsarbete. Jag lade ramen ifrån mig och tog istället upp en rosa nalle som höll i ett hjärta där det stod "I love you". Jag grep tag om nallen, tryckte den hårt mot bröstet och drog in dess lukt. Den doftade fortfarande svagt av röd lacost, som hade varit min första kärleks älsklingsdoft.
Vi hade träffats under den tiden jag var ung och vild, och livet var som en berg-och dalbana. Bara sexton vårar var jag, och han ett par år äldre. Jag mindes allt vi upplevt tillsammans. Vi hade redan efter ett 16 månaders långt förhållande både bråkat så att tallrikar slängts i bitar och förlovat oss. Förlovningen hade skett på Båstads havsstränder en sen sommarkväll -98, den första gången vi var ute och reste helt själva. Vi hade hyrt en liten stuga i närheten av både havet och ortens bästa pub. Jag hade några dagar innan avresa snott min fem år äldre syster legitimation. Han hade köpt med sig ringar och planerat förlovningen i veckor. Så där satt vi och hade just tänt varsin cigarett med hjälp av glöden från elden där vi tidigare hade grillat korv och marschmellows. Just när solen vidrörde vattenytan så tog han fram en ask ur sin högra jackficka.
"Jag tycker att vi ska förlova oss". Sade han bestämt till ett förvånat ansikte bredvid sig. Jag hade överrumplat tackat ja. Om jag vetat då vad som skulle hända bara tre månader senare hade mitt svar förmodligen blivit annorlunda.
Vi sprang ner till vattnet och hoppade i det kvällsljumma havet. Det var planerat att vi skulle bada, så varma handdukar låg i beredskap lite längre upp på stranden vid våra cyklar. Det hade blivit ett snabbt kvällsdopp, och vi hade cyklat på skogsvägen tillbaka till stugan i exakt samma ögonblick som solen försvann helt bakom horisonten.
Jag satt fortfarande kvar på golvet när jag insåg att jag drömt mig bort, tillbaka till det förflutna, som jag inte längre rår över. Jag hade min nya familj nu och mina andra värderingar, men min sista tanke innan jag lika hastigt som nallen fört mig tillbaka i tiden lade ner nallen igen var: Undrar vad som händer den dagen vi möts igen.
Citat
Vet du hur rätt du har?! Hur mycket är man inte beredd att offra för de man älskar. Till och med sitt eget välmående? Sådan är iallfall jag, älskar jag, så gör jag det helhjärtat. Och är beredd att offra mer än mitt eget syre. Men är det så det ska vara? Nothing last forever, och även de vackraste rosor måste en gång vissna. Och ofta vet man inte vad saker och ting var värda innan det är försent. Bra eller dåligt, spelar ingen roll, det är när man mister det som man inser värdet av tiden som gått, förspillt?!
Förblindad av kärlek, någon som känner igen sig?!
Offrat sitt eget välmående av kärlek till någon annan, någon som känner igen sig?!
Att inse att någonting inte var värt all smärta, någon som känner igen sig?!
Never belive.
tro inte annat.
Å det klart att det känns att jag aldrig kommer att kunna ge mitt barn världens vackraste gåva, att mamma å pappa lever ihop och älskar varandra.
tro inte annat.
Å du vet att du är välkommen hit så länge du inte är otrevlig, å kommer för att bråka.
Tro inte annat.
Å klart att det känns att du återigen ljög för mej. men för vems skull?
Jag kunde inte tro på något annat än det du sa.
men klart,, vet ju att det alltid är jag själv som får lida för min naivitet och vilja att tro på dej..
Du vet att jag med nöje hade upplevt detta tillsammans med dej. att jag gärna skulle ha en ordnad relation med dej om läget vart annorlunda, du har under tiden nu sagt att han är viktigast, å alltid kommer att vara det. Aa tjena, jag har ju t.o.m bjudit hit dej för att du ska få träffa honom, sagt att jag är utanför ditt hus, berättat att jag ska ner till byn för att du ska kunna följa med. Nu är det du som får anstränga dej, jag tänker inte lägga mer energi på att bli besviken och såra mig själv genom att tro att det en dag ska ordna upp sig på önskesättet. För det blir aldrig så.
Men under två års tid, var du hela min värld. Viktigare än att andas luft.
Tro aldrig annat.....
träffa Frida ! :D
Nu när jag kom hem så rignde jag frida å nu så kommer hon snart !! :D:D skynda dej sketunge! ;) ska bli så kul å träffa er ! frida är bästaste frida på hela jorden! :D
Å så kommer ida å becka med :D de ska me bli skoj :D:D
Oj nu kom farmor carina,. ;)
Tjaaaaaaaaaaaaaaaaaaa // Pappa Hallberger : )
DVD å morbror
å sen skulle vi hem å då skulle jag köra bilen (dock bara på grusvägen men lite stolt är jag)
för jag körde fan i 120 och voltade men fick ordnign på bilden igen å fortsatte köra å sen kom de möte å då stegrade jag med bilen över den andra. å så när ja skulle ner på alla hjulen igen så fick ja värsta sladden å hamnade i dikte, men på nått mirakulöst sätt så gasade jag mej därifrån, med en säker han på ratten
Hahahhaa. nej jag skojjade ! ;) HAHHAHAHAHHAHA. ja e ju rätt skoj :S :P (egenkär eller vad?!)
När ja kom hem så var morbror å hans fru å hennes barn här. å de va ett bra tag sen ja träffade dom så de va mkt trevligt ! dom hade me sig min mobil x)
å bajs att ja inte kan använda den adnra datan, (tangentbordet är jätteborta!)
9 dagar kvar idag.!! frida jag har vart gravid längre än dej! å de e skiiiiiiiiiit. tyck synd om mej? (A)
ångestfyllt
Vaknar om nätterna med ångest å känner mig ensammast i hela världen
Önskar det fanns någon som kunde vara där jämt
Som bara kunde ligga där brevid mig i sängen
Bara för att jag ska få höra någonannans andetag
Jag vet att jag inte är lämnad ensam, jag har min familj å mina vänner
Men ändå känns alla nätter oändligt långa, mörka och fyllda av tankar
Rädsla att andra jag älskar ska dra sig ifrån mig
Det känns nästan som att det är jag som straffas för något jag gjort fel
Straffet är att ligga sömnlös om natten med stark känsla av övergivenhet
Hör ingenting alls när det är som värst, inte ens mina egna flämtningar längre
Bara ligger och längtar till kl 05 då mamma går upp
Då jag slipper vara ensam, för en halvtimme
Bara att få höra någonannan andas
Men jag hör ingenting
Just to make it ok
I never thought I'd need you there when I cried
And the days feel like years when I'm alone
And the bed where you lie Is made up on your side
When you walk away I count the steps that you take
Do you see how much I need you right now?
When you're gone
The pieces of my heart are missing you
When you're gone
The face I came to know is missing too
When you're gone
The words I need to hear to always get me through the day
And make it okay
I miss you I've never felt this way before
Everything that I do Reminds me of you
And the clothes you left
They lie on the floor
And they smell just like you
I love the things that you do
When you walk away I count the steps that you take
Do you see how much I need you right now?
We were made for each other
Out here forever I know we were
And all I ever wanted was for you to know
Everything I do I give my heart and soul I can hardly breathe I need to feel you here with me
The words I need to hear will always get me through the day
And make it ok
I miss you
Ååååh..
visst bry dej inte men räkna fan inte med att jag ska göra det heller då..!
Jag hatar hur du tar mig för givet, hatar hur du får mig att låta helt fel. Jag hatar sättet du får mig att känna mig fel på, sättet du får mig att säga förlåt på, jag hatar att du låter överlägsen, jag hatar att du vet att du är överlägsen. Jag hatar att du behandlar mig som nummer två, hatar att jag tillåter dig att behandla mig så. Jag hatar att jag ber om ursäkt för saker, jag hatar att jag förlåter dig för allt. Jag hatar hur du beeter dig och att jag tilllåter det. Nu får det fan vara nog, dom har INGET med det att göra. Fatta hur det känns för mig. När jag till och med har bett dig om det förut, att låta bli.
Wheeen..
när kommer min bebis?!
sverige?!
till faster
annars idag händer inte så mkt mer än att jag ska plugga lite inför tentan imorgon :D *nervös* men det ska nog gå bra, jag vet ju vad jag har att kämpa för!
shiiit måste kolla kakorna i ugnen ! //J
andas du....
du har krav vilka jag försökte leva upp till. allt för att stimulera dig. var du nöjd? Nej.
svara bara på en fråga, sen är jag nöjd. Vad gjorde jag för fel?
det här kunde bli så bra. skulle blivit bra. du vet det. du vet att jag ger dej allt. vad är det du inte förstår?!
är det svårt att vara nöjd. har du för hög status för det? ja jag vet att jag inte är bättre än någon annan. att jag inte är bäst å vad har jag som ingen annan har? inte konstigt att du gjorde ditt val. du har gjort det . du vågade, vågade göra så mot någon som du vet älskar å tar hand om dej. hur ska jag förklara hur sjukt besviken jag är på dej? du gör val efter val. sårar ger tårar. du kan lika gärna sparka när jag ligger ner. du tror att andra sårat , du vet att andra sårat. vad tror du gör dej till det bättre? hoppas att du inte har fått för dig att du sårat mig mindre än en viss annan person. du vet vad jag snackar om. du vet hur mycket du betyder. en som inte betyder något för mig kan inhte såra mej. men du kan. Jag älskar dej...
Om denna...
Vem är du att hälla giftet i min kropp ?!
Det sprider sig....
Dödsångest.......
Låt ingen lura er...
Är det allt värde vi har?
Men alla vi som inte är magra och vackra då? Har vi då på något sätt mist vår rätt att kalla oss människor?
Har vi då inget värde?
Sedan hör man folk överallt omkring oss som säger att insidan är vad som spelar roll. Att skönhet kommer inifrån.
Vilka hycklande idioter vi är!
För när det kommer ner till det väljer alla skönhet framför personlighet. Vem bryr sig egentligen om insidan dessa dagar? Så länge allt Ser bra ut, så tar folk för givet att det är Bra... vilseledda dårar..
Skolan är en fördömd leksaksvärld
Där allt som spelar någon som helst roll är popularitet och yta. Fanns det ingen skola där vissa satte exempel för hur man borde vara, så skulle nog många må mycket bättre. För de vi gör är att spä på dessa Bilder av hur en människa ska vara
Popularitet är inte att ha många vänner..
.. i alla fall inte nuförtiden. Nu är det att ha många bekanta som ser ut och beter sig på ett speciellt sätt. Det spelar ingen roll hur skenheliga och lea dessa mäniskor är, allt som betyder något är att de känner fler som är som dem, och att man själv kan stoltsera med att man 'känner' dem. Vänskap har inte med saken att göra.
Popularitet
Borde vara att man är en bra människa, och att folk tyr sig till en för det, inte för att man hänger med ett gäng bimbos eller idioter bara för att de råkar ha en orts attityd.
Ett exempel
.. får bli en person som vi väljer att kalla 'X', bara för att jag inte skall såra någon. Denna X är en korkad bimbo som inte har en enda åsikt om någonting. Istället för att bilda någon form av åsikt som kanske skulle kunna göra att någon skulle tycka sämre om henne, så har hon inten åsikt alls. Istället för att svara på en fråga som ställts till henne, blinkar hon dumt med ögonen och lägger huvudet på sne och svarar "Ehm, jag vet inte"
Under de år jag kände henne var den mest komplicerade mening jag hörde henne säga "Kanske det", "Jag vet inte" och "Vad vill Du att jag ska göra nu?"
Hon var så likgiltig och platt att man ibland underade om inte en ko var smartare än hon. Hennes ögon var alltid lika outgrundliga, och hennes enda mål med tillvaron tycktes vara att existera.
Såklart älskade alla henne. Ingen kan ju tycka illa om någon som aldrig gjort någon/något förnär. Man kan inte vara arg på någon som aldrig sagt emot en, aldrig sårat en, aldrig gjort någonting som skulle kunna reta upp en.. eller?
Många tyckte nog att hon var den perfekta människan. Tänk er någon som aldrig sa emot, någon som aldrig gjorde väsen av sig och som man kunde pusha runt hur som helst nästan. Vore inte det en idyll?
Det som förundrar mig
är att ingen någonsin såg henne för vad hon var. En docka, utan röst och med ansiktet fryst i en evigt oförstående min.
Antingen var hon otroligt slug och lurade sin omgivning totalt. Eller så var hon helt enkelt lika dum och urtvättad som hon verkade. Det kan ju också ha varit så att hon var en väldigt svag och rädd människa som valde att vara neutral. som var så rädd att bli 'föraktad' och icke-populär att hon aldrig vågade forma någon åsikt.
Hon kanske lurade alla andra att tycka om henne, eller i alla fall inte tycka illa om henne. Hon kanske tror att man inte kan tycka illa om någon som aldrig gör någonting eller yttrar någon åsikt alls. Men hon har fel.
Jag glömde länge att se henne. Lurades av hennes frågande blick och tankspriddhet. Men en dag insåg jag att jag hatade henne.
Jag hatar hennes sätt att alltid undvika en konfrontation. Jag hatar henne för att hon inte någonson ställt sig upp och sagt emot om någonting. För att hon alltid gick i ledet och aldrig stod ut på något sätt alls.
Jag hatar henne för att hon helt enkelt nöjer sig med att vara en idiotförklarad bimbo som ingen tar på allvar.
Och framförallt hatar jag henne för att hon lurar oss alla att tycka om henne. hon sätter ett exempel för hur flickor ska vara för att bli 'populära'. Man ska vara blond och dum, det är helt okej. Man ska inte ha åsikter eller en egen vilja. Man ska bara vara en docka, något att titta på och leka med som man vill.
Men mest av allt tycker jag synd om henne. För att hon inte fattar vilken idiot hon målar ut sig själv som. För att hon inte inser att man faktiskt inte ser på henne som en person. Allt man ser är ett skal av en människa. Ett skal man inte kan tycka illa om för att man inte har någon anledning, men samtidigt ett skal man aldrig kan ta på allvar eller respektera.
Och till alla Ni som lät henne lura er, nöj er inte med att stå i ledet. Tro inte att man ska vara som hon. För hon vinner ingen respekt. Hennes beundrare tycker inte om henne för att hon är smart, eller snygg heller för den delen. Allt de ser är någon de kan forma efter sin egen vilja. Någon som aldrig kommer att säga emot eller trotsa dem.
Låt henne inte lura er som hon lurade mig!
reflection
Look at me,
you may think you see who i really am
but you'll never know me
everyday it says if i play a part
now i see if i wear a mask
i can fool the world
but i cannot fool my heart
Who is that girl i see staring straight back at me
When will my reflection show who i am inside
I am now, in a world where i have to hide my heart
and what i believe in
but somehow i will show the world whats inside my heart
and be loved for who i am
Who is that girl i see
staring straight back at me
why is my reflection someone i dont know
Must I pretend that im someone else for all time
when will my reflection show who i am inside
theres a heart that must be free to fly
that burns with the need to know the reason why
why must we all conceal what we need
how we feel
must there be a secret me im forced to hide
i wont pretend that im
someone else for all time
when will my reflection show who i am inside
when will my reflection show who i am inside
Det var bättre då.....
Älska mig nu
Älska mej nu, när gryningen kommer
Och skyarna blänkar som slöjor av guld
Älska mej nu, när måsarna skriker
Och doften från havet står tung i vårt rum
Älska mej nu, när solkatter leker
Över din nakna, brunbrända kropp
Älska mej nu, när allting står stilla;
Denna magiska stund just då Solen går opp
När vi lekte igår blev du rusig och lycklig
Du ville ha vin för du kände dej blyg
När vi dansade såg jag igenom din klänning
Och jag såg hur din blick klädde av mej i smyg
Älska mej nu, du som känner min ömhet;
Du, som somnade in som ett barn på min arm
Älska mej nu, du som känner min styrka;
Nu är jag oskyddad, blodfull och varm
Björn afzelius :)
