Om denna...
...kropp vore större skulle min själ få Agrofobi
Vem är du att hälla giftet i min kropp ?!
Det sprider sig....
Dödsångest.......
Vem är du att hälla giftet i min kropp ?!
Det sprider sig....
Dödsångest.......
Låt ingen lura er...
Hela dagarna matas vi med bilder och reklamer och serier och annan skit. I dem är alla tjejer/kvinnor vackra och framför allt magra.
Är det allt värde vi har?
Men alla vi som inte är magra och vackra då? Har vi då på något sätt mist vår rätt att kalla oss människor?
Har vi då inget värde?
Sedan hör man folk överallt omkring oss som säger att insidan är vad som spelar roll. Att skönhet kommer inifrån.
Vilka hycklande idioter vi är!
För när det kommer ner till det väljer alla skönhet framför personlighet. Vem bryr sig egentligen om insidan dessa dagar? Så länge allt Ser bra ut, så tar folk för givet att det är Bra... vilseledda dårar..
Skolan är en fördömd leksaksvärld
Där allt som spelar någon som helst roll är popularitet och yta. Fanns det ingen skola där vissa satte exempel för hur man borde vara, så skulle nog många må mycket bättre. För de vi gör är att spä på dessa Bilder av hur en människa ska vara
Popularitet är inte att ha många vänner..
.. i alla fall inte nuförtiden. Nu är det att ha många bekanta som ser ut och beter sig på ett speciellt sätt. Det spelar ingen roll hur skenheliga och lea dessa mäniskor är, allt som betyder något är att de känner fler som är som dem, och att man själv kan stoltsera med att man 'känner' dem. Vänskap har inte med saken att göra.
Popularitet
Borde vara att man är en bra människa, och att folk tyr sig till en för det, inte för att man hänger med ett gäng bimbos eller idioter bara för att de råkar ha en orts attityd.
Ett exempel
.. får bli en person som vi väljer att kalla 'X', bara för att jag inte skall såra någon. Denna X är en korkad bimbo som inte har en enda åsikt om någonting. Istället för att bilda någon form av åsikt som kanske skulle kunna göra att någon skulle tycka sämre om henne, så har hon inten åsikt alls. Istället för att svara på en fråga som ställts till henne, blinkar hon dumt med ögonen och lägger huvudet på sne och svarar "Ehm, jag vet inte"
Under de år jag kände henne var den mest komplicerade mening jag hörde henne säga "Kanske det", "Jag vet inte" och "Vad vill Du att jag ska göra nu?"
Hon var så likgiltig och platt att man ibland underade om inte en ko var smartare än hon. Hennes ögon var alltid lika outgrundliga, och hennes enda mål med tillvaron tycktes vara att existera.
Såklart älskade alla henne. Ingen kan ju tycka illa om någon som aldrig gjort någon/något förnär. Man kan inte vara arg på någon som aldrig sagt emot en, aldrig sårat en, aldrig gjort någonting som skulle kunna reta upp en.. eller?
Många tyckte nog att hon var den perfekta människan. Tänk er någon som aldrig sa emot, någon som aldrig gjorde väsen av sig och som man kunde pusha runt hur som helst nästan. Vore inte det en idyll?
Det som förundrar mig
är att ingen någonsin såg henne för vad hon var. En docka, utan röst och med ansiktet fryst i en evigt oförstående min.
Antingen var hon otroligt slug och lurade sin omgivning totalt. Eller så var hon helt enkelt lika dum och urtvättad som hon verkade. Det kan ju också ha varit så att hon var en väldigt svag och rädd människa som valde att vara neutral. som var så rädd att bli 'föraktad' och icke-populär att hon aldrig vågade forma någon åsikt.
Hon kanske lurade alla andra att tycka om henne, eller i alla fall inte tycka illa om henne. Hon kanske tror att man inte kan tycka illa om någon som aldrig gör någonting eller yttrar någon åsikt alls. Men hon har fel.
Jag glömde länge att se henne. Lurades av hennes frågande blick och tankspriddhet. Men en dag insåg jag att jag hatade henne.
Jag hatar hennes sätt att alltid undvika en konfrontation. Jag hatar henne för att hon inte någonson ställt sig upp och sagt emot om någonting. För att hon alltid gick i ledet och aldrig stod ut på något sätt alls.
Jag hatar henne för att hon helt enkelt nöjer sig med att vara en idiotförklarad bimbo som ingen tar på allvar.
Och framförallt hatar jag henne för att hon lurar oss alla att tycka om henne. hon sätter ett exempel för hur flickor ska vara för att bli 'populära'. Man ska vara blond och dum, det är helt okej. Man ska inte ha åsikter eller en egen vilja. Man ska bara vara en docka, något att titta på och leka med som man vill.
Men mest av allt tycker jag synd om henne. För att hon inte fattar vilken idiot hon målar ut sig själv som. För att hon inte inser att man faktiskt inte ser på henne som en person. Allt man ser är ett skal av en människa. Ett skal man inte kan tycka illa om för att man inte har någon anledning, men samtidigt ett skal man aldrig kan ta på allvar eller respektera.
Och till alla Ni som lät henne lura er, nöj er inte med att stå i ledet. Tro inte att man ska vara som hon. För hon vinner ingen respekt. Hennes beundrare tycker inte om henne för att hon är smart, eller snygg heller för den delen. Allt de ser är någon de kan forma efter sin egen vilja. Någon som aldrig kommer att säga emot eller trotsa dem.
Låt henne inte lura er som hon lurade mig!
Är det allt värde vi har?
Men alla vi som inte är magra och vackra då? Har vi då på något sätt mist vår rätt att kalla oss människor?
Har vi då inget värde?
Sedan hör man folk överallt omkring oss som säger att insidan är vad som spelar roll. Att skönhet kommer inifrån.
Vilka hycklande idioter vi är!
För när det kommer ner till det väljer alla skönhet framför personlighet. Vem bryr sig egentligen om insidan dessa dagar? Så länge allt Ser bra ut, så tar folk för givet att det är Bra... vilseledda dårar..
Skolan är en fördömd leksaksvärld
Där allt som spelar någon som helst roll är popularitet och yta. Fanns det ingen skola där vissa satte exempel för hur man borde vara, så skulle nog många må mycket bättre. För de vi gör är att spä på dessa Bilder av hur en människa ska vara
Popularitet är inte att ha många vänner..
.. i alla fall inte nuförtiden. Nu är det att ha många bekanta som ser ut och beter sig på ett speciellt sätt. Det spelar ingen roll hur skenheliga och lea dessa mäniskor är, allt som betyder något är att de känner fler som är som dem, och att man själv kan stoltsera med att man 'känner' dem. Vänskap har inte med saken att göra.
Popularitet
Borde vara att man är en bra människa, och att folk tyr sig till en för det, inte för att man hänger med ett gäng bimbos eller idioter bara för att de råkar ha en orts attityd.
Ett exempel
.. får bli en person som vi väljer att kalla 'X', bara för att jag inte skall såra någon. Denna X är en korkad bimbo som inte har en enda åsikt om någonting. Istället för att bilda någon form av åsikt som kanske skulle kunna göra att någon skulle tycka sämre om henne, så har hon inten åsikt alls. Istället för att svara på en fråga som ställts till henne, blinkar hon dumt med ögonen och lägger huvudet på sne och svarar "Ehm, jag vet inte"
Under de år jag kände henne var den mest komplicerade mening jag hörde henne säga "Kanske det", "Jag vet inte" och "Vad vill Du att jag ska göra nu?"
Hon var så likgiltig och platt att man ibland underade om inte en ko var smartare än hon. Hennes ögon var alltid lika outgrundliga, och hennes enda mål med tillvaron tycktes vara att existera.
Såklart älskade alla henne. Ingen kan ju tycka illa om någon som aldrig gjort någon/något förnär. Man kan inte vara arg på någon som aldrig sagt emot en, aldrig sårat en, aldrig gjort någonting som skulle kunna reta upp en.. eller?
Många tyckte nog att hon var den perfekta människan. Tänk er någon som aldrig sa emot, någon som aldrig gjorde väsen av sig och som man kunde pusha runt hur som helst nästan. Vore inte det en idyll?
Det som förundrar mig
är att ingen någonsin såg henne för vad hon var. En docka, utan röst och med ansiktet fryst i en evigt oförstående min.
Antingen var hon otroligt slug och lurade sin omgivning totalt. Eller så var hon helt enkelt lika dum och urtvättad som hon verkade. Det kan ju också ha varit så att hon var en väldigt svag och rädd människa som valde att vara neutral. som var så rädd att bli 'föraktad' och icke-populär att hon aldrig vågade forma någon åsikt.
Hon kanske lurade alla andra att tycka om henne, eller i alla fall inte tycka illa om henne. Hon kanske tror att man inte kan tycka illa om någon som aldrig gör någonting eller yttrar någon åsikt alls. Men hon har fel.
Jag glömde länge att se henne. Lurades av hennes frågande blick och tankspriddhet. Men en dag insåg jag att jag hatade henne.
Jag hatar hennes sätt att alltid undvika en konfrontation. Jag hatar henne för att hon inte någonson ställt sig upp och sagt emot om någonting. För att hon alltid gick i ledet och aldrig stod ut på något sätt alls.
Jag hatar henne för att hon helt enkelt nöjer sig med att vara en idiotförklarad bimbo som ingen tar på allvar.
Och framförallt hatar jag henne för att hon lurar oss alla att tycka om henne. hon sätter ett exempel för hur flickor ska vara för att bli 'populära'. Man ska vara blond och dum, det är helt okej. Man ska inte ha åsikter eller en egen vilja. Man ska bara vara en docka, något att titta på och leka med som man vill.
Men mest av allt tycker jag synd om henne. För att hon inte fattar vilken idiot hon målar ut sig själv som. För att hon inte inser att man faktiskt inte ser på henne som en person. Allt man ser är ett skal av en människa. Ett skal man inte kan tycka illa om för att man inte har någon anledning, men samtidigt ett skal man aldrig kan ta på allvar eller respektera.
Och till alla Ni som lät henne lura er, nöj er inte med att stå i ledet. Tro inte att man ska vara som hon. För hon vinner ingen respekt. Hennes beundrare tycker inte om henne för att hon är smart, eller snygg heller för den delen. Allt de ser är någon de kan forma efter sin egen vilja. Någon som aldrig kommer att säga emot eller trotsa dem.
Låt henne inte lura er som hon lurade mig!
reflection
Look at me,
you may think you see who i really am
but you'll never know me
everyday it says if i play a part
now i see if i wear a mask
i can fool the world
but i cannot fool my heart
Who is that girl i see staring straight back at me
When will my reflection show who i am inside
I am now, in a world where i have to hide my heart
and what i believe in
but somehow i will show the world whats inside my heart
and be loved for who i am
Who is that girl i see
staring straight back at me
why is my reflection someone i dont know
Must I pretend that im someone else for all time
when will my reflection show who i am inside
theres a heart that must be free to fly
that burns with the need to know the reason why
why must we all conceal what we need
how we feel
must there be a secret me im forced to hide
i wont pretend that im
someone else for all time
when will my reflection show who i am inside
when will my reflection show who i am inside
Det var bättre då.....
Vad skönt det var när man va liten , då existerade inte skitsnack , kärlek var en puss på kinden , och pappa var den bästa killen på jorden , höjden av smärta var när barbiedockan tappat benet , värsta gråten var när man ramla och skrapade upp knät , största rädslan var för monstret under sängen .. nu när man är äldre är skitsnack vardagsprat , man pussar alla på kinden och kärleken har blivit svårare , ibland känner man att mamma är den värsta fienden på jorden , höjden av smärta var när man inte fick sin vilja fram , och den värsta gråten är när ens vännerna plötsligt sviker en . den största rädslan är att förlora dom man älskar mest
