Älska mej nu, när gryningen kommer
Och skyarna blänkar som slöjor av guld
Älska mej nu, när måsarna skriker
Och doften från havet står tung i vårt rum

Älska mej nu, när solkatter leker
Över din nakna, brunbrända kropp
Älska mej nu, när allting står stilla;
Denna magiska stund just då Solen går opp

När vi lekte igår blev du rusig och lycklig
Du ville ha vin för du kände dej blyg
När vi dansade såg jag igenom din klänning
Och jag såg hur din blick klädde av mej i smyg

Älska mej nu, du som känner min ömhet;
Du, som somnade in som ett barn på min arm
Älska mej nu, du som känner min styrka;
Nu är jag oskyddad, blodfull och varm

Björn afzelius :) 

Vi sniffar inte thinner för att rensa näsorna 
Och vi slukar inte valium för att dom smakar bra 
Och vi skjuter inga mackor för att testa silarna 
Och vi dricker inte brännvin för att rena ådrorna 
För vi väljer inte skräcken för att mista våra jobb 
Eller rädslan för att tvingas bort från där vi vuxit upp 
Eller ångesten som kramar när man lever i betong 
Och får gå och räkna timmar för att dagen är så lång 

Och vi väljer inte självmant att från vaggan till vår grav 
bli hetsade i lönsamhetens namn mot nya krav 
Om framgång lyx och rikedom om skönhet makt och egendom 
Och att ändå inte droga bort vår otillräcklighet 

Ja dom vill att vi ska va som åsnorna som drar sig fram 
och släper vagnen för att nå en morot i ett band 
För när kärleken till döda ting blir större än till liv 
får också själva tryggheten ett stegrat överpris 

Så en del missbrukar männsikor som andra alkohol 
Men människodrinkarn känner ingen gräns för vad han tål 
Och ändå har han mage nog att skrika högt i skyn 
när han ser hur offren för hans missbruk sjunker ner i dyn


Varje stund är ett val från din egen sida. Du har alltid rätten att säga nej om du inte gillar det som 
händer. Bara du kan förändra din tillvaro. Gör det istället för att klaga på hur jobbigt du har det. 
Allt är ett val, från din egen sida

Över floden, genom skogen
Bortom bergen finns en värld
Dit jag reser när jag känner
Mej besviken på tillvaron här
Där står solen högt på himlen
Där är luften ren och klar
Där är livet som jag önskar att det var

I den världen lever männska
Och natur i harmoni
Ingen fryser, ingen svälter
Ingen fruktar för vald eller krig
Djur och växter respekteras
Ner till markens minsta liv
Allt hör samman
Allting har sin plats och tid

I den världen ser man barnen
Som det största under himlen;
Som en blomma som skall växa ur sin planta
Dom får värme, dom får närhet
Dom får trygghet, dom får kärlek
För att en dag kunne skänka det till andra

I den världen ser man livet
I gudomligt perspektiv;
Som en mening, som en helhet
Som en tanke så oändligt vis
Alla arter har en uppgift
Alla männskor samma mål;
Livets mening
Är att livet skall bestå

Får vi nånsin se en timma
Utan egoism och snålhet
Utan grymhet, utan dumhet här på jorden?
Eller finns det bara klokhet
Tolerans och äkta kärlek
Bortom bergen, på den andra siden floden?

I en grotta i min drömvärld
Bor en gammal visdomsman
Många gånger har jag frågat
Hur man skapar en värld i balans
Men för varje gång jag undrar
Ger han alltid samma råd;
Man ska grava
Man ska bygga där man står

Jag hittade fågeln, vid brunnen på gården
En rytande förvinterkväll
Den låg där på marken, med obrukbar vinge
Och med ögonen blanka av skräck
Jag slöt mina händer försiktigt runt kroppen
Och förde den in i mitt hus
Den åt och den drack, och den sov hela natten
Framför brasan tills elden brann ut

I gryningen vakna jag till av att fågeln
Hade tagit sej upp på mitt bröst
Där satt den och sjöng dom mest ljuvliga toner
Med sin rena och glasklara röst
Och tonerna fyllde mitt ödsliga hus
Till dom mest avlägsna vinklar och vrår
Sången gjorde mej glad, och mitt sinne blev ljust
För jag visste att nu var vi två

Jag köpte min fågel en gyllene bur
Och ställde den mitt på mitt bord
Den var med när jag skrev, den var med när jag åt
Och den var också med när jag sov
Jag prata med fågeln, jag spela för fågeln
Och den blev som en kär gammal vän
Och i mina stunder av sorg och förtvivlan
Så sjöng den mej lycklig igen

Med fågeln i huset var min ensamhet över
Och snart kände jag livslust igen
Så jag bjöd hem till fest, och jag bjöd hem till dans
Och vännerna fyllde mitt hem
Vi satt hela nätter och pratade minnen
Ibland ända tills det blev ljust...
Och fågeln satt med oss, hur sent det än blev
Tills den somnade in i sin bur

Och månader kom, och månader gick
Och snart hade sommarn blitt höst
Och fågeln blev tystare för varje dag
Tills den slutligen miste sin röst
Den satt i sin bur och såg ut genom fönstret
Mot en himmel så blytung och grå
Och först i oktober förstod jag till sist
Vad den satt där och kikade på

Mot skyarna såg man dom flyga på led
På väg mot sitt riktiga hem
Dom reste på instinkt, dom följde dom lagar
Naturen så klokt har bestämt
Jag såg på min fågel, som satt där på bordet
Så fjättrad och sorgsen och tyst
Så jag öppnade fönstret, och jag öppnade buren
Och jag såg hur min fågel flög ut

Det går emot vår, snart ska träden slå ut
Nu är mörkret och kylan förbi
Jag går runt i min trägård och sneglar mot himlen
För jag vet att snart kommer dom hit
Och jag tror just en av dom kommer att göra
En extra sväng över mitt hem
Om så blott för att visa sin uppskattning över
Att få leva i frihet igen

Du är min älskling, du är min vän
Du är min värme, du är mitt hem
Du är min trygghet, du är min bro
Du är mitt fönster, du är min sol

Du är den jag lever för
Du finns med i allt jag gör
Du är den jag helst vill ha
Du är den som gör mej glad

Du är min låga, du är min glöd
Du är min näring, du är mitt stöd
Du är min styrka, du är min kamp
Du är min vila, du är min hamn

Du är den jag lever för
Du finns med i allt jag gör
Du är den jag helst vill ha
Du är den som gör mej glad

Du är min sommar, du är min höst
Du är min glädje, du är mitt tröst
Du är min afton, du är min natt
Du är min gryning, du är mitt alt

Du är den jag lever för
Du finns med i allt jag gör
Du är den jag helst vill ha
Du är den som gör mej glad

Ser du den där mannen som sover under bron
Hemlös och ensam med smutsiga skor
Och kvinnan som samlar på burkar och skräp
Det är Sverige just idag
Ser du inte alla dessa trasiga hem
När mor å far kommer barnen i kläm
Å andra som lever i övergrep och hot
Det är Sverige just idag

Ser du alla män i maktens korridor
Som sliter åt sig fallskärmar och lämnar öppna sår
Vad hände med pratet om motik och moral?
Det är Sverige just idag
Ser du inte våldet på gator och torg
Ta en titt på Malmö, Stockholm och Göteborg
Man sparkar och dödar, tar det aldrig slut?
Det är Sverige just idag

Jag tänker be för Sverige be med mej
Jag tänder ljus för Sverige tänd med mig
Säg vad som hänt mitt kära fosterland
Jag tänker be för Sverige be med mej
Biskopar och präster som inte längre tror att Jesus är guds son
Att gud han e stor
För kristendom är bara ett vackert ideal
Det är Sverige just idag

Grupper och sekter förvränger bibelns ord
Predikar ut sin falskhet och synden blir till mord
Frukten av trädet som kallas Kristi brud
det är Sverige just idag

Jag tänker be för Sverige be med mej
Jag tänder ljus för Sverige tänd med mig
Säg vad som hänt mitt kära fosterland
Jag tänker be för Sverige be med mej

Tiden den är mogen och nu så ska det ske
Har du kvar din tro
Så ropa ut och be
Det känns som en eld som blivit till en brand
Det är Sveriges enda hopp

Vi tänker be för Sverige be med oss
Vi tänder ljus för Sverige tänd med oss
Det är något som hänt vårt kära fosterland
Vi tänker be för Sverige be med oss
Vi tänker be för Sverige be med oss
Vi tänder ljus för Sverige tänd med oss
Det är något som hänt vårt kära fosterland
Vi tänker be för Sverige be med oss

Vi talade om lagen, och om hur den kommit till 
Hur den blev stöd åt några stycken, att kunna göra som dom vill. 
Vi sa, att nu är allting bättre, vi känner till vår rättighet 
Men sen släckte vi och viskade om vår yttrandefrihet 
Ja, tiden förändras, men mönstren går igen 

Sen prata vi om kriget, om hur dom skonade vårt land 
Och om varför många blev besvikna när dom fick veta vem som vann. 
Men när man nämner den historien som dom glömde bort nånstans 
Ja, då står dom där på mattan och säjer att den aldrig fanns 

Ja, tiden förändras, men mönstren går igen 

När dom som tjänar på oss tycker  
Att vi ställer till besvär 
Och att bråkar allt för mycket,  
Har dom en egen liten här 
Som gärna ställer upp  
Mot sina bröder och sitt land 
Som pryglar och förföljer oss  
I säkerhetens namn 

SÄPO och Gestapo - det verkar inte klokt 
Men även här så fanns det många som ville rena lite blod 
Sen la dom sej och tryckte tills vinden han vända sej 
Och nu handlar det om I.B. och om stora CIA 

Ja tiden förändras, men mönstren går igen 
Ja, tiderna ändras, men mönstren känns igen

Två gånger såg vi Solen störta till marken.
Två gånger tändes hela skapelsens ljus.
Solen var så varm, 
skenet var så stärkt;
Två gånger brände Solen fast i Jorden.

Ännu skriker mänskor i sömnen. 
Ännu föder kvinnorna lik.
Ännu lever giftet i blodet. 
Ännu skördas ofödda liv.

Hur många fåglar flyger nu över Jorden?
Hur många solar bär dom i sina klor?
Flyger dom mot mej? 
Siktar dom mot mej?
Hur många fåglar svävar över Jorden?

Skräcken kramar hela Europa. 
Skräcken skuggar snart också dej.
Skräcken bryter ner mina vänner. 
Skräcken förlamar snart också mej.

Livet glider ur våra händer. 
Livet angår snart inte oss.
Livet mister långsamt sin mening. 
Livet liknar alltmer ett bloss.

Rätten är snart att bara hoppas. 
Rätten är snart att bara tro.
Hoppas på nån form av besinning. 
Tro på en möjlighet för vår jord.

Men vem är jag att stella mej bredvid? 
Vem är jag att blunda för en strid?
Vem är jag att överlåta framtiden 
åt dom som bara strävar bakåt?
Vem är jag att svika vännerna? 
Vem är jag att vrida händerna?
Vem är jag att visa dom min hals 
och be dom bita tills jag mistar andan?

Jag är här, jag ser ju mina barn. 
Dom är här, dom litar på sin far.
Jag är nu, det är nu jag har min tid, 
det är nu jag måste bygga deras framtid.
Ännu är jag stärk! 
Ännu står jag mitt i livet!
Ännu finns det dom jag älskar! 
Jag skall slåss för dom så länge jag finns till!

Björn Afzeliuz