Materialismens värde Kan man beskriva värdet av materiella ting? Som t.ex. min lillebrors tv-spel, eller min farfars frimärkssamling. Saker som för mig inte betyder någonting. Men för en viss människa kan betyda livet. Alla har vi världsliga ting som vi sätter högt. Kanske över allt annat. När vi satt en sak så högt, håller inte du med om att vi prioriterar fel? Det anser i alla fall jag. Materiella ting är saker som människor gjort, ritat, designat, byggt och framställt. Så vad är det egentligen vi borde höja upp? Exakt, skaparna. Hade det inte suttit intelligenta människor ibland oss så hade vi inte varit så framgångsrika som vi är idag. Bland det viktigaste på jorden är att bibehålla kärleken, som i viss mån kan bli materiell - genom gåvor. En gåva från den man älskar kan vara värt väldigt mycket, men kommer aldrig att bli värd mer än den du fick gåvan ifrån.
Jag vill dra ett exempel. Jag har en lillebror, han är 6 år. Vi har alltid stått varandra väldigt nära, och jag har alltid varit hans extra mamma. En dag gav han mig ett pärlhalsband som han hade gjort på dagis, jag var utom mig av lycka. Och hade alltid på mig halsbandet. Det var inget speciellt med halsbandet egentligen, det var sådana vanliga plastpärlor som man kan köpa i affären, men det var från honom. Detta halsband hade för mig ett enormt värde. Fram tills den dagen det gick sönder, både jag och min bror var ledsna, han var nog egentligen ledsen för att jag var det. Men pärlorna har jag kvar, och kommer nog alltid att ha det. Jag har aldrig satt någon sak så högt som jag gjorde med det halsbandet, jag älskar verkligen min bror och försökte bevisa det genom att ha på mig halsbandet. Han är bara 6 så han köpte det, och var glad över att det kom till användning. Men istället borde jag kanske ha visat min uppskattning genom att säga till honom: Jag älskar dig, men han är trots allt bara sex år. Men jag visade i vilket fall som helst min kärlek till honom, inte till halsbandet genom att ha på mig det.  

Vi människor är skapade för att utveckla och utvecklas. Men kommer vi någonsin att hamna vid en gräns där vi inte kan utvecklas mer eller hitta på bättre saker. Antagligen inte, för då skulle det om ett par drilljoner år varken finnas naturkatastrofer, mord eller krig. Saker som vi människor egentligen skapat genom vår egen dumhet. Finns det ett pris för verklig dumhet? I så fall skulle vi alla någon gång vinna det. Alla, förutom det lilla spädbarnet. Och det är det fina med småbarn. De går att forma, och har ännu inte uppfattat ondska. Därför skall man enligt mitt tycke göra varje barns liv till den evighet barnet önskar, ingen kan vara ett barn för alltid men så länge det går ska man vara det. Det ett barn behöver och söker är någon som bryr sig om dem. Och detta fenomen kommer att hänga i hela livet. Att bry sig om någon gör man inte genom att köpa dyra presenter och överraska med roliga picknickar, och hitta på andra roliga saker. Utan genom att visa hur mycket man tycker om någon borde det räcka med att säga:
– Jag älskar dig!                                                                         
Men idag är det bara ord, jag skulle önska att vi människor inte slet ut de fina tre små orden. För det är det vi gör. Att höra dessa tre ord när man t.ex. är ledsen är en gåva i sig. Att kunna ta dem till sig och upplyftas, inse hur mycket man har och hur mycket man betyder för den personen är bland det bästa jag vet. Men precis som orden så kan man slita ut materiella ting. Om man dag efter dag alltid får presenter, kommer man bli besviken den dagen man inte får det och då är vi tillbaka på ruta ett igen. Där blir systemet fel, istället för att uppskatta och glädjas av det man har fått så blir man besviken av det man inte fått. När man inte sätter något värde på vare sig det man får eller på sina medmänniskor som lägger ut tid och pengar på en otacksam person så har man mist värdet av sina gåvor, som idag har blivit en sorts ersättning av de tre orden.   

Men frågan är varför det är så mycket lättare att sätta materiella ting högre än oss levande varelser. Det finns massor av människor som tycker att de kan bestämma hur allt ska vara. Och i viss grad kan andra bestämma över dina materiella ting, men vem kan bestämma hur du ska vara? Och vem har i så fall rätt om hur du ska tänka, vara och se ut? Bara du kan bevisa för omvärlden att du kan själv, att du inte behöver någon som ska tala om för dig hur de vill ha dig. Ett materiellt ting kommer aldrig att tala om för dig hur du ska vara. Därför kan det ibland vara så mycket enklare att sätta sig och läsa en bok, eller som när man var liten, leka med sina dockor eller bygga med sitt lego. Saker som inte bryr sig om hur du är. Och där gör vi ungdomar och vuxna ett fel. Vi har växt ifrån lekrummet. Men så borde det inte få gå till, idag är det konstigt om en vuxen människa sitter och leker med sin sons bilar. Men materiella saker är det enda idag som aldrig talar om eller försöker intala dig att du ska vara på ett visst sätt. Alltså borde vi alla någon gång gå tillbaka till barndomen en stund och vara utan människor som berättar för dig hur de vill ha dig. Ta sig själv i kragen och kunna vara sig själv, vad som än händer. Att kunna värdesätta människors handlingar och känslor istället för presenter man får är enligt mig en mognad och en positiv inställning. Värdet av materiella ting får aldrig överstiga värdet av oss människor. 

I dagens samhälle får man inte visa sig det minsta sårbar. Gör man det så mister man allt. Varje dag är stentuff, på morgonen tar du på dig en mask för att sen på kvällen släppa allt och ta av dig den. Även om den här masken inte är verklig så kan man säga att den till viss del är materiell. Genom till exempel kläder och frisyr, som i dagens vardag är väldigt viktigt. Men här har inte alla samma chanser. Då hamnar vi på ett stadium som inte borde vara så viktigt. Kapitalism, ekonomi. Som bara är materiella ting vi alla värderar väldigt högt. Om man i dagens samhälle inte har några pengar har man inget liv, folk värderar pengar, dessa papperslappar och mynt. Vad är det för speciellt med dem? Det är en väldigt svår fråga, men det är också en sak som vi människor har bidragit till. Att vi är oerhört beroende av pengar är det ingen som kan säga emot.  

Om vi nu försöker kommer tillbaka till materialism - när och var slutar vår utveckling? En fråga, som alltid kommer att vara obesvarad och alltid har varit det. Men för att förstå värdet av materialism måste man gå in i människors hjärnor. Se vad de värderar. I slutet finner man ändå inte några materiella saker, utan människor som betyder mycket, som ordnat dessa materiella ting för att glädja en annan människa. Genom att t.ex. ge en komplimang kan man glädja en annan människa oerhört mycket. Så jag föreslår att vi alla reser oss, sträcker på ryggen och gör en annan människa glad. Men kom ihåg att det viktigaste inte är de materiella tingen utan de tre korta men mäktiga orden:
Jag älskar dig!  /Jannike Persson 8c, Mogaskolan.

Om jag vore spelman så skrev jag tre låtar det skönsta man hörde att spela för dej
Om jag vore köpman, jag köpte tre stenar som stjärnor på himlen till smycke från mig
Men jag är en enkel man och enkel i min gåva, blott tre band av sammet att pryda ditt hår
Om jag vore adelsman, då höll jag tre vagnar med tre ädla hästar att föra dej till mig
Om jag vore kejsare stod 300 tjänare i tre slott i tre land och väntade dej
Men jag är en enkel man och enkel i min gåva, blott tre band av sammet att pryda ditt hår
Om jag vore spelman, en köpman, en adelsman så gav jag dig annat men dock icke mer
Jag gav dig blott att höra, att njuta och skåda men fattig mans hjärta ger mer än man ser
För jag är en enkel man och enkel i min gåva, blott tre band av sammet att pryda ditt hår
Utanom, innanom allting du får i tre band av sammet till ditt vackra hår
Utanom, innanom allting jag får i tre band av sammet att pryda mitt hår


Fundera på det.....