igår träffade jag ebba en stund, lämnade tillbaka hennes mobil, tack så jätte mkt för lånet, å det var kul att träffas md. blir ju inte alls ofta . längre (för er som inte vet det så var jag å ebba bästa vänner när vi gick å låg å mellanstadiet)
det blir ju inte varje dag längre, inte varje vecka heller ;) inte ens varje månad eller halvår. trevligt trevligt!
sen kom tobias å gick på en promenad med mej å oliver sov nere hos madde. så halv elva typ hade vi vart ute å gått i över en timme å då var ja rätt trött så gick hem å sov, å vaknade 7 men då hade madde inte lämnat oliver än. sköönt :)

väldigt skönt :D

imorgon blir det kortegen(STAVAS DET SÅ??!) å jag är förhoppningsvis barnledig på kvällen där, men ska hämta oliver typ tio sen om det är ok för babysittern ;)

nu ska ja strax ner till familjerätten å min farmor å farfar ska ta hand om lillkillen så länge så att jag kan koncentrera mig fullt ut. sen ska jag träffa ida å gå å sola. göööött! ska bli bra,bra bra bra :)
ida är ju bäst :D
oliver ligger ute i vagnen å sover så nu ska jag kolla till honom :)
Ciao

Hej hej.. nyfiken läsare men undrar en liten sak (du behöver ju inte svara om du inte vill). Har du pojkvän? för det var väl någon Kristoffer (?!) där ett tag?

ta hand om dig! kram!

hejsan, ja det stämmer bra det. men det sket sig . var väl lite för energi krävande att inte ha ordnat förhållande med exet bla.
Ha det! :)

igår var en trevlig dag faktist. tur att man har vänner som ställer upp så att man slipper vara ensam, det slapp jag igår. tack tobias, för att du tog dej tid igår. (F)

dagen började med att jag ringde familjerätten och beslutet blev besöksuppehåll över helgen, och samtal tillbaka på måndag då vi sak få en tid för möte. hoppas på att det blir redan i veckan, så det kan bli bra snart. igen...
ja å tobias var på marknaden en stund, sen gick vi till komvux och skulle kolla min svenska, men den var inte klar. fick datumen för proven iaf så det löser sig nog. hoppas jag;) muntliga delen kvar. skiiitskoj!

vid halv fyra tiden åkte vi till borås för att fika med hans syster å hennes pojkvän, å vovve. det var med trevligt, sprang till jc och mq men stannde ingen längre stund.

idag har jag å lillsyrran vart ute å gått passade på att säga hej till farmor å farfar. sen dess har det itne hhänt så mkt. städa lite, laga mat, ta de lugnt, smsa mkt!:P haha;)  i like :D

ska strax till stora syster, hon är ensam hemma,  eftersom hennes kille ska jaga bäver (XD :P XD :P) så vi ska ha "syskonkväll" där. å imororng bitti blir det borås. jaja:) syrran kom nyss, så jag hinenr inte skriva mer. see ya:D

20 har jag å robert känt varandra 3 år. (:

Fredag idag, vilket innebär lämna oliver å sen städa. men innan det åkte vi med edwin i traktorn., fick ett jäte bra kort på dom små busarna, olli sitter i edwins knä å ser så nöjd ut så. han gillar traktorer, väl hemma igen ville han inte komma till mej, utan bara vände sig till edwin.. (DUMMA UNGE ;) )
kl halv 12 tog jag mej neråt byn, skulle lämna oliver 12. sagt å gjort :) sen gick jag till magnus, jobbade, tog väl en timme, skickade mess till robert att  jag var klar. så han mötte mej på torget, ja tog oliver å hade bestämt med frida att träffas men hon svarade inte på sms så ja gick hem å åt..
när ja kom hem svarade hon . så ja åt, matade oliver å gick ner til lbyn igen, men innan dess så hittade ja ett reklamblad i åpostålådan.. på en vagn, ringde mamma. å bad henne snällt att köpa med den fin fina vagnen.. vilket hon gjorde. TACKTACK MAMMA!
så gick jag till banken för att ta ut pengar till mamma sen :) sen gick jag på MAMMAFIKAN :D det var RIKTIGT (!!!) trevligt faktist :D Härligt med fler unga mammor å prata med.. om allt ifrån graviditete, förlossning, fördommar, pappor och det gamla livet. ! skit skoj! det gör vi om :D

sen gick jag hem å kollade på vagnen eftersom jag bara sett den på bild. jag blkev riktigt nöjd :) älskar den :D
skön var den å köra med, riktigt go att svänga med. vi tog en tripp till grannen å jag lekte i en timme med deras ett åring, sååå sööööt :D hår ner till axlarna,, NAAAW :D

efter beslutet om att fullfölja graviditen kommer de tankar man inte förr tänkte ; Kommer jag att klara av det här?
Är detta menat för mej? Hjälp mej, någon...
Tror inte att det är någon ung mamma som inte någon gång under graviditeten vaknat upp mitt i natten, kallsvettig, och livrädd, livrädd för framtiden.
Man väntar in vecka 12. NU kan folk inte tjata på en längre.. väntar in vecka 18! Absolutinget tjat, magen börjar synas och efter vecka 18 krävs socialstyrelsens tillåtelse till abort, och de e endast vid fara för moder eller barn de genomförs.. inget som tjatar mer? man bara hoppas.
hoppas på att aldrig mer få höra de där orden ; Gör abort du förstör ditt liv.
Vecka 12. man slipper illamåendet,man slipper den värsta tröttheten, skönt! men detta byts ut av rädslan för framtiden, vad ska jag göra nu?

Jag minns samma dag som jag gick över i vecka 12. NU äntligen, kunde jag bli lämnad ifred. Efter ikväll är det försent. Efter ikväll har jag stått fast vid mitt val och inte svikit löftet till det lilla livet därinne. Först känner man enbart lättnad och glädje (jaa tro det eller ej, men även om man inte har planerat barnet så kommer det med lycka). Lättnad, glädje och ett stort och högtidigt lugn...
Men på natten kommer plötsligt ångesten över det oundvikliga ; vad har jag gjort? vad har jag ställt till med?
Helt oförberett, tvivlan hade jag inte känt på länge. Minns ; visste inte om jag drömde eller  vaknade ändå. Det är mörkt i rummet, bara ljuset från gatlyktan talar om att världen fortfarande existerar. Hjärtat slår så hårt att jag kunde höra det själv. Vad är det jag givit mig in på ?! Jag kommer aldrig att klara det , Kommer aldrig att kunna gå någonstans, inte vara med kompisar , kommer bara drunkna i kolikvrål och bajsblöjor. Kommer sitta där med ett litet barn å inte fatta ett skvatt. Tonårsföräldrar?! är det inte såna som skakar ihjäl sina barn i ren desperation?!
Det är iaf vad folk säger, hur förtvivlad å desperat är man inte då, om man kan skaka ihjäl sin bebis så att armarna bara hänger ut med sidorna, tills den hänger där slapp å död mellan sina händer?!
ÅNGEST
Ångesten slingergriper med sina kalla långa armar, och drar åt så hårt, JAG FÅR INGEN LUFT.
vad har jag gjort?! Hur kan jag vara så galen?!
och nu kan jag inte ångra mej länge, nu är det försent, nu väntar en förlossning, obegriplig smärta, något enormt ska tränga ut ur min kropp och ta över mitt liv!! VAD HAR JAG GJORT?!
Kan inte ligga kvar i sängen, vacklar upp tar ett glas vatten går på toaletten, som av ren vana,
vattenglaset, kramar det så hårt att det kan spricka, snart , snart kanske det gör det .sväljer...
Försöker dämpa ångestvrålet innifrån. inget händer...
Glaset krossas mot väggen , det är bra nu, nu är det bra. skärvorna är ångestdämpande, vrålet innifrån hörs inte så mkt längre.. bara lite svagt, som en viskning.
en ny tanke kommer in; du måste tro på dej själv!
jaa, det klart jag måste göra det! går tillbaka till sängen.. just nu, är allt bra!

Mammafika imorgon :D yes yes yes .
K U L :D

ja blev kidnappad på bio. haha :) såg 10000 (HETTE DEN SÅ?) den va bra, faktist :) haha! :)

godnatt Sverige! :D

ont i huvudet jag gick nu, när ja slappnade av. kasnke beror på solningen, vad vet jag :)

jag fick G på engelskan!!! IN YOUR FACE !! MOHAHAH, tack för all hjälp jag fått ! :D
Oliver är bättre nu, vart hos pappsen idag..två timamr , som vanligt. de gick bra,
jag köpte hårfärg idag med så änligen ska ja bli av med detta fula blondaktiga:P HAHA. ljust är det iaf.
så detta vart min dag. vakna, ut å gå, grejja, farmor, ida,kristofer en snabbis, byn,lämna oliver, sola,komvux, köpa banangrejj, köpahårfärg, hem, laga mat, å nu här:) hehe. får se vad som händer lite senare, inget skulle jag gissa på. edwin kankse kommer å säger hej? vi får se. :)

Du som tror på karma, och kallar dig lärd
Borde veta att i nästa liv blir du ingenting värd
stanken av ångest..

men i dina ögon, blir jag aldrig värd något, i dina ögon kommer jag alltid vara boven, förlåt, förlåt för att du är så stolt å inte ser.
jag tänkte att det svinet, kan bli renat i leran.. Men du tänkte att jag skulle bli det, att jag skulle bli renad i lera.
ååååh

För er som inte vet det så komenterar man texterna/inläggen genom att klick på där det står "något på hjärtat ?"
sen fattar ni hur man gör! ;)

idag är jag barneldig hela dagen, så jag har vart på komvus men det gick inge bra, å engelskan hade inte heller gått bra. måste göra om båda. jag fattar inte, när jag är hemma då fattar jag.men så fort jagsätter min fot på komvus så glömmer jag allt och låser mej, skiiiit. nu ska jag plugga som en gris! Hejhej

"Tack jannike för att du behöll oliver"
"Det var det bästa du någonsin har gjort"

:')

TACK för att du kunde säga de orden, de är guld värt, verkligen!
Jag tänkt tillbaka, tänkte på alla gånger jag undrat hur livet sett ut om jag inte haft Oliver, men detta fick mig att tänka; jag vill inte veta.


Dagen har vart riktigt bra, jag är sjukt trött, men sjukt bra dag.

Du vaknar upp och inser att du befinner dig 143 meter under vattenytan, mitt i en ocean. Det är 3000 meter ned till botten, det är kolsvart och du trycks ihop av ett enormt vattentryck. Du har varken skyddsdräkt eller syrgas. Du vet inte och kan inte se vilka faror som finns runt dig. Du vet inte åt vilket håll ytan är, och även om du visste det skulle du inte hinna ta dig upp innan du dör av syrebrist eller att blodet i dina ådror börjar koka. Du har kanske en minut kvar att leva och i en liten eka uppe på den stormiga ytan finns dina tre barn. Du kommer att dö och dina barn kommer att dö en plågsam skräckfylld död.

Och det finns ingenting du kan göra åt det.

Kan du tänka dig in i den situationen så vet du hur panikångest känns.

Du står i en hiss, redan innan dörrarna går upp känner du rädsla för att bli fast därinne, därinne i hissen. går in, trycker på knappen som ska ta dej upp 5 våningar. Dörrarna stängs, en våning, två. Vad nù? Hissen stannar. Plötsligt känns det som att någon sitter några rum bort å ser på dej genom en kamera, ser på en tv-skärm hur du blir nervös över situationen, personen som sitter i en datastol av klädd i mörkt skinn, trycker på en knapp. Taket sänks ner, en meter, en å en halv. du kan inte längre stå rakt. Nästa knapp. Höger väggen förflyttar sig en halvmeter åt ditt håll. Nästa knapp. Vänster väggen likaså. Du vet inte längre vart du ska ta vägen, utan lägger dej i fosterställning, panik, ren panik. Vart ska jag ta vägen? Personen i datastolen i skinn, ler, hånler, hånflinar åt din svaghet. "Du är svag, svag,svag,svag" Personen skrattar, någonstans inser du. Du och personen i stolen hör ihop. Är det du själv i ett annat jag som sitter där och misshandlar dej själv på det här sättet?!

jag minns, första gången jag stod i en hiss, första gången jag klarade av att åka i en hiss. å jag tog inte hissen för att jag var tvungen, jag ville, jag ville klara av det. jag gjorde det, med nöd å näppe, men jag klarade det. gick in i hissen, såg till att inte vara ensam, inte det minsta ensam, någon jag litade på stod vid min sida. Nära, håll mig, håll mig hårt. jag förmådde mig inte trycka på hissen som skulle ta mej en våning ner, utan såg en främmande hand hårt trycka in knappen. Hissen ryckte till, "håll mig håll mig" "jag kan inte stå ensam"
å det gjorde jag inte, jag stod inte ensam, jag blev buren, där i hissen, blev jag buren, ja bokstavligt!!
hissen stannade, dörrarna gick upp. "va? ska vi av?" avstigning. Leende,jag,jag hade klarat av det. Jag hade inte fallit ihop i en skakande hög. Jag stod, och nu stod jag ensam, jag bars inte längre. Såg på hissen när den fortsatte ner till nästa våning.

Minns även första gången jag tog i en kniv igen efter det som hände;
"behöver du hjälp med något?"
"jaa, du kan få skära grönskerna"
Sväljer, sväljer hårt, vet du inte?! fattar du inte?! jag kommer inte klara av det. ser på lådan som innehåller knivar.
aldrig
Jag kan inte, det går inte, lämnar rummet med tung nerhängande huvud.. ångrar mig.. jag måste! jag måste klara av det. jag kan klara av det, eller..? kan jag?
går med bestämda kliv tillbaka till lådan, den där hemska lådan, som innehåller det som skärmmer mig mest.
öppnar den, väljer ut en, en av de jag ska ta tag i.. den! den blir bra! tar på den, men ryggar  tillbaka,handen gör inte som jag vill. vill klara att ta i den, men det känns som att den ger mig elektriska stötar, känns som att den hugger mig som en orm..
fast besluten, enveten så in i helvete, jag ska, även om jag inte kan använda den, så ska jag snudda vid den. tar kniven lägger upp den på diskbänken, å plötsligt blir jag helt slut, som ett slag i ansiktet.
"jag orkar inte mer" går därifrån, stolt över mitt framsteg, besviken över nederlaget.
innan jag hinner ner för trappan som då ledde till mitt rum, skriker jag: Såg du?! Jag klarade det! Jag tog i den! utan att skära mej, utan att ens vilja skära mej! Såg du?!